Det i särklass mest lästa inlägget denna månad är det jag skrev om den anonyma kritiken på nätet och via folkmun. Hur man kanske inte alltid är så anonym som man tror, och att jag hellre önskar att ta kritiken mellan fyra ögon än att få den serverad på andra underliga sätt. I min Google Analytics, som räknar läsare och samlar statistik om er, kan jag bland annat se vad folk har googlat på för att komma till min sida, och minst tre gånger varje dag sedan det inlägget publicerades är det någon eller några som söker på ”calaja.se kritik”. Jag vill bara bespara den eller dem som gör detta ett onödigt sökande med att en gång för alla komma med ett löfte, och som för att göra det lite extra högtidligt tar vi det i orange text;

Jag svär, på heder och samvete, att från och med nu aldrig någonsin mer skriva något på min blogg som har med mitt jobb att göra om det inte är ytterst positivt och mysigt. Jag kommer framför allt inte att vara kontroversiell på något sätt eller vis, tvärt om märkbart slätstruken, och den som vill mig något när det kommer till min yrkesroll får se till att kontakta mig via telefon, mejl eller som fysisk person.

Så, för att ytterligare klargöra; det är alltså bortkastad tid att surfa in här varje dag för att se om jag kanske skrivit något mer om det. Det känns nästan lite skönt, tycker jag, att vi är på det klara med det. Det finns andra bloggar som är opinionsbildande, om det är det man söker efter. Det har aldrig varit min tanke med min blogg. Här följer man mig, mitt liv och mina ytligheter, givetvis fullt frivilligt och det valet kan ingen annan än Du göra.

Puss & kram