Alltså jag vet att man inte ska ropa hej förrän man har kommit över ån, men det finns en liten chans att idag var starten på mitt nya sundare liv. Fast egentligen smygstartade jag ju redan förra veckan, efter det horribla beskedet om hålet i tanden, med att (nästan) sluta småäta. Jag har i alla fall gått ifrån mitt näst intill tvångsmässiga godisätande. Härifrån kan det ju bara bli bättre. Numera ligger det en påse minimorötter på mitt nattygsbord istället för något onyttigt. :)

Men vad jag egentligen skulle berätta var om min och Sandra Björks timma i sporthallen. Mina jeans har inte direkt blivit tajtare för att musklerna svält på sistone, och mitt dåliga samvete pekade mig i rätt riktning. Jag kommer att ha ont både här och där i morgon, men förmodligen känna mig som en bättre människa. Och det är väl lite därför man tränar, eller hur? :)