Ni vet en sådan där gång när lyckan och välmåendet fortplantar sig i bröstet och man känner sig som one million dollars. Jag upplevde ett sådant ögonblick idag.

Jag var på väg från Galtis efter en lunch med mina nära och kära. Solen kikade fram för första gången på evigheter och på radion spelades någon glad låt med James Blunt. Och där satt jag, mitt i vinterlandet på hemmaplan med den skönaste utsikten på länge. Jag log brett för mig själv. Och jag njöt i fulla drag. 

Tänk vad lite ljus kan göra. Vilken lycka!