Vän av ordning och reda som jag är, var det näst intill en erotisk upplevelse när mitt i särkklass bästa inköp på Ebay beskådades på några meters avstånd. Överskådligt. Perfektion. Struktur. Tänk att det ibland inte krävs mer för den där härliga känslan av total lycka.
Den här accessoar-samlaren gick lös på en tjuga eller två, och jag tror att jag måste beställa en till när det gick alldeles för fort att fylla den. Det visade sig att jag hade mer smycken än vad jag trodde. Tänka sig!
Jävlar i min lilla låda vad det gick bra på löpbandet! Vilken satans tur att jag inte valde att ligga under täcket och läsa en bok, som faktiskt var ett alternativ ikväll. Sju förbannade kilometer blev det, exklusive uppvärmningen.
Så JÄVLA SKÖNT!!!
Men visst var det ju ändå lite komiskt. Jag ställde mig på löpbandet ganska precis 19.05, strax efter den vita röken börjat stiga ur skorstenen på Sixstinska kapellet. Det stod att det brukar ta 45 minuter för den nya påven att visa sig på balkongen. ”Jag springer tills han kommer ut” tänkte jag.
Och jag sprang.
Och jag sprang.
Och jag sprang.
Ingen påve syntes till efter 45 minuter. Och inte efter 50 heller. Då gav jag upp. Och vem fan stiger inte ut på balkongen ett par minuter senare?
Typiskt.
En liten sjöman var vad som klev in på kontoret i morse. Så kan det gå! Har för övrigt riktigt allvarlig träningsvärk i ben och rumpa idag. Note to self: inget kaffe idag för att minimera toalettbesöken. Det finns ingen på kontoret som kan hjälpa till om jag på grund av träningsvärken inte tar mig upp från toaletten igen.
Ohoy skipper!
Kaffeost, karameller och munkar. Här sitter jag och njuter av marknadens absoluta måsten. Visst är dom vackra? De här polkagrisarna påminner mig om hur det var att hälsa på min morfars mamma. Där stod alltid en liten porslinsskål full med karameller, oftast traditionella polkagrisar och olika kolor, och min gammelfarmor lyfte på locket, log och med plirande blick sade hon: ”Vill du ha en karamell?”
Barndomsminnen när de är som allra mysigast.
Måndag morgon. Verkar bli en kontorsdag med pappersarbete. Vilken tur att jag tog med mig glasögonen då, för syns skull. :)
Jag har ett synfel men ett litet sådant. Egentligen klarar jag mig ganska bra utan brillor, men ibland gör sig brytningsfelet påmint, typ när jag kör bil och kisar så jag knappt ser vägen. Typiskt jobbig sak att göra.
Gjorde en donout bakom huvudet idag, skönt med uppsatt hår ibland.
Som jag har gått och grubblat alltså. ”1003”. På vår bröllopsdag skrev alla gäster en hälsning till oss på sina servetter, ett kul påhitt som var otroligt uppskattat. Jag har sparat varenda en, men det är en av dem som gäckat mig i snart fyra år, nämligen den som jag tror min mormor skrivit. Idag när jag gick igenom en låda hittade jag servetten igen, och jag kunde liksom inte släppa det den här gången. Jag lade ut en bild på Facebook och fick svar på fem minuter. Ettusentre. Ett, tu sen tre. Det var för enkelt! Jag har tänkt i årtal, datum ja till och med om det kunde vara ett sidnummer ur en bok. Men hon var ju mer fiffig än så min mormor. :)
Det känns så konstigt att sitta och hålla i en bit papper med hennes handstil. En bit av henne, inte bara minnen. Så tacksam!
Vintermarknaden i Arjeplog lämnar få helt oberörda. Jag skulle nästan kunna sträcka mig så långt som att säga att det nog är den roligaste helgen på hela året, men den har två heta konkurrenter – Silveryran och höstmarknaden.
I fredags var jag på förfesten med stort F hos Elin. När var du på en förfest sist som hade ett liveband? Precis. Oförglömligt! Under lördagen blev jag medbjuden på en skotertur med Johan, så då blev det finåkning ett par timmar runt ett Arjeplog som visade sig från sin absolut bästa sida. Så vackert! Dock var det svinkallt på vägen hem och jag är glad att känseln återvänt till mina fingrar.
Det blev rematch hos Elin lördagkväll, och utgång på Hatten med tillhörande dans. Styrdansen var som vanligt allra roligast, och jag önskar verkligen att man dansade oftare. Tänker osökt på pubrundan i Kalix som slutade på Folkets hus med ett par hundra pensionärer och ett käckt dansband. Det var tider!
Även om det är en tomhet som infinner sig så här en söndag eftermiddag när man tänker på att marknadsstånden kommer att vara nedplockade i morgon, måste jag ändå erkänna att det känns lite skönt. Tillbaka till rutiner, träning och nyttigheter!
Tack alla mina vänner, gamla som nya, för en helt magiskt rolig helg!
Fredagens outfit. Jag kör på svart.
Samma vikt, en byxstorlek mindre, fastare, starkare och piggare. Så kan man snabbt summera mina framsteg sedan jag kom igång med kontinuerlig träning. Muffinsmagen är där fortfarande, men mindre. Gäddhänget har jag också fortfarande men det är också mindre. Rumpan har lyfts någon centimeter och mina lår känns fastare. Ryggen har inte gjort ont på två månader.
Att gå tillbaka för att läsa när jag tycker mig ha bra anledningar till att strunta i träningen.
Nu: havregrynsgröt, kaffe och strax löpning.
Dagen idag har jag ägnat till stora delar bakom nagelfilen. Vänner har velat bli fina inför marknaden och jag har just betat av den tredje ”kunden” för idag. Har också hämtat bilen som fått nya bromsbelägg hos mekanikern. Kul. Var liksom bara tvungen att berätta det så att det inte ska kännas som pengarna är kastade i sjön. Typisk investering som känns typiskt tråkig att göra.
Fick också hem ett par killer heels som jag beställt. Jag älskar skor, av hela mitt hjärta.
