Efter en natts välbehövd sömn känner jag mig fit for fight igen. Märkte framåt kvällskvisten när jag kört hem från Piteå hur jag blev jättetrött redan vid tio – inte riktigt likt mig som skulle kunna nattsudda långt inpå småtimmarna om det bara fungerade med jobb och det övriga livet. Klockan har äntligen fått komma ut ur plasten och hade släppt en del färg under natten. Robert tog i rätt rejält med svärtan för att den kommer att blekas med tiden. Längtar tills den har läkt!

Hur var det då? Ja, jag hade nog föreställt mig att det skulle göra betydligt ondare än vad det gjorde. Med det optimistiska måttot Vänta dig alltid det värsta så blir du inte besviken kommer man långt. ;) Det gjorde som ondast när Robban gick tillbaka på ställen han redan tatuerat på för att skugga eller fixa till något. Summa summarum: man överlever, men skönt vet jag väl inte om det var.

Jag överlevde! Så sjukt nöjd med min klocka på underarmen. :D

Ikväll kommer min vänstra underarm inte att vara sig lik. Jag skaffar nämligen min första tatuering i eftermiddag! Har inte varit det minsta nervös – förrän nu. Fjärilar i magen! Spännande!

Idag blev det röd kavaj och håret i en knut i sidan. Kontorscasual, trots att jag alltid jobbar ensam nu mera. Men det är väl känslan som räknas, eller hur? :)

Så där ja. Tillbaka till verkligheten efter åtta dagars detox från allt vad stress heter. Jag är segstartad som alltid när jag haft så många dagars sammanhängande ledighet, men ge mig till i morgon så borde jag ha nått det där normalstressade tillståndet jag alltid är i.

Arvidsjaur bjuder på fortsatt kanonväder, men de kalla friska vindarna gör att jag faktiskt hellre sitter inomhus idag. Bra, det gör det hela lite mindre plågsamt. Värt att notera är att jag faktiskt lyckats få mig en liten solbränna i ansiktet efter alla dagar utomhus!

Ikväll gör jag comeback på gymmet. Tänker köra axlar och bröst. Tillbaka i sadeln.

Arjeplogsfjällen fortsätter att leverera. En natt till, sedan beger jag mig till Arvidsjaur och mamma och pappas stuga.

Vyn jag aldrig tröttnar på; när man står på Bäno och tittar ut över Sildutdalen. Hissnande vackert.

Det blev en riktigt fin dag idag. Nu pasta och köttfärssås, sedan vedeldad bastu. Visst sa jag att vi har det bra? ;)

Åtta dagars ledighet, fem av dem i en fjällstuga. Inget rinnande vatten, ingen el, ingen väg, inga människor, knappt någon mottagning på telefonen. Totalt tvingande avslappning med andra ord. Jorden går visst inte under om man inte har automatisk hämtning av mejl var 15:e minut.

Det brukar ta ungefär två dygn för mig att varva ned helt och hållet. Jag har varit väldigt rastlös idag, känt att jag borde göra något, men vad detta något skulle vara har jag inte kommit underfund med. För det är liksom det fina i kråksången, den finns inga särskilda måsten här förutom att äta och sova. Brutalt avbrott i en annars så hektisk vardag. Och ack så välbehövligt.

Man borde bli bättre på att bara leva för dagen. Som Lova, 2 1/2 år, gör. Hon pimplar när det är dags att pimpla, hon läser när hon vill läsa, gråter ibland men glömmer lika fort. Kloka barn.

En bild säger mer än tusen ord, så därför håller jag bara käften.

Puss på er!

Blev en lång arbetsdag igår. Gick inte hem från kontoret förrän vid sjutiden på kvällen. Puh. Men sedan blev det trevligheter med Elin. Vi drack lite vin och pratade i flera timmar, och som jag behövde det alltså! Ibland måste man våga släppa allt och glömma, om än bara för en kväll. Sanera huvudet från hjärnspöken, tömma kontoret på gamla papper och börja om helt från början med vad som faktiskt är viktigast: vi finns just nu.

Fick för övrigt den dagliga dosen av härskarteknik från högre ort per telefon igår. ”Men lilla vän, nog måste väl du kunna förstå…”
Klargörande: Jag må vara kort, men jag är fan inte liten. Och inte din vän. Och jag uppskattar om jag i framtiden bemöts professionellt med den mänskliga respekten jag förtjänar. Du kan väl gå hem och förminska din fru eller din dotter istället, om du nu fortfarande känner ett behov av att hävda dig. ASSHOLE!

Det finns förmodligen inget som får mig att bli så förbannad som liknande kommentarer, och jag ser verkligen inte poängen med dem om det nu inte är som jag tror – att det används för att på ett myndigt sätt konstatera att jag är man, äldre och klokare än dig. Att du kan ha rätt finns inte på världskartan, och du borde veta bättre än att sätta dig upp mot någon som mig, kvinna!

Det är det jag hör när någon använder sig av de här fraserna. Inget annat.

Må jordens alla vårtor finna dig!