Älskade, vackra grannland! I helgen hyrde vi stuga i Saltstraumen, bara sådär! Fick ett infall som jag lyckades övertala fler att falla för, så det blev en liten utlandsvistelse på Kristi himmelsfärds. Det var inte direkt nått bikiniväder, men solen sken större delen av helgen.
Kan varmt rekommendera Saltstraumen camping! Trevlig personal, fräscha stugor och inte så blodigt dyrt. Vi betalade 1100 norska kronor per natt och rymdes, med lite vilja, fyra vuxna och tre barn.
Hann fota lite:
Ett helt nytt typ av svull har smugit sig in i mitt vokabulär – krukväxtssvullet. Ni vet gymsvull, när man fotar diverse svällande muskler i smickrande vinklar och hashtaggar hej vilt med #minresaräknas, #gains, och så vidare, fast med krukväxter! Jag som för tio år sedan inte såg skillnad mellan en ros och tulpan, och som knappt kunde hålla liv i en endaste garderobsblomma, här skördar jag skott från växtvärkande krukväxter på löpande band! Så jävla chefigt! Jag har till och med så många elefantöron-bebisar att jag fick lov att sälja ett gäng för att det inte skulle bli trängsel och upplopp i köksfönstret.
Vad. Fan. Hände.
Har dessutom precis utökat växtfamiljen från svärmorstungor, orkidé, monstera och elefantöron, till en kruka jag satt basilikafrön i, och den andra är tänkt att ge mig en hel sommarförbrukning av persilja. Förutom det så förstår jag att ni nu är supernyfikna på den spännande uppföljningen med chiliplanteringen – jag kan lugna er med att mina vilda chansningar med att bara sätta ett frö i varje kruka föll väl ut. Vardagsspänning ställd på sin absoluta spets. Jag har nu två fina små chilisar som växer så det knakar! Har dessutom snålat till mig en rabarberplanta som jag tänker gräva ned i söderläge, och bredvid den tänker jag så lite gräslök.
Jorå såatteh!
Igår var vi bjudna på Elin och Fredriks gemensamma födelsedagsfirande. Vilken dag! Sol från en klarblå himmel, kul folk, gemytlig stämning. Känns i huvudet idag, men lite svinn måste man ju räkna med. :)
Abrahamsson wildlife experience summerar en dag ute på tur. Har sett följande djur: en havsörn, en mård, en räv (död), en abborre (också död), en iller, två gräsänder, två renar, en tjäder (orre?) och en handfull kråkor.
Å folk undrar om det inte känns ensamt i Norrland!
I lördags bjöd vi hem lite vänner, såg mellon och kalasade på tapas. Så himla tacksam mat. Finns alltid något som passar alla, man kan ofta förbereda rätterna i förväg och framför allt – det är så sinnessjukt gott!
På menyn:
Jag älskar inredning nästan lika mycket som jag älskar kläder. Det är dock lite svårt att helhjärtat ägna sig åt såna intressen där det knappt finns butiker för dylikt. Men så när jag tänker på det är det mer regel än undantag att jag får inrednings-overload när jag väl besöker sådana butiker, och så blir det inga affärer gjorda ändå. Det blir för mycket! Då är det ju en himla tur att de få butiker som finns här har i princip allt, men i mindre skala. Jag gillar sånt!
Samtliga grejer du ser på bilden är fyndat på… trumvirvel… Coop! Brickan, krukan, ja, till och med flingsaltet! ;)
Nästa gång jag får en helt lysande inredningsidé som involverar gardiner, påminn mig då gärna om att det tog lite mer än tre timmar att fålla och stryka dessa. TRE!
Ni vet den där harmoniska musiken man alltid hör när nån snabbspol-fållar gardiner i inredningsprogram på TV? Inte hos mig! Det var stundvis en rätt så oharmonisk stämning kring strykbrädan. Men fint blev det ju, till slut. ;)
Direktrapport från sjukstugan här hemma: Sune har drattat dit i typ tjugonde förkylningen i ordningen för den här vintern. Den här gången testar vi kombinationen öronont, segt grönt snor och slemhosta på en matta av feber med inslag av feberkramper. En rätt så exotisk variant, om man tänker efter!
Vab-dag tre i dag. Vi har roat oss med tempkoll på samtliga hål i hushållet som är i storlek av en näsborre (jo, termometern passar där med, vi har kollat!) och har grundligt och mycket noggrant skruvat isär och ihop Sunes alla 200 bilar i fordonsparken. Samt kollat febern även där. Eller, jag har, Sune har entusiastiskt tittat på. ;)
Jag hann knappt slå upp ögonen i går morse innan en iPad kom sulandes rakt i ansiktet på mig. Resultatet blev en fläskläpp. Inte i förrgår man hade en sån! Verkar som den här morgonen börjar lugnare.
Det var allt för nu, klart slut!
För några dagar sedan plockade jag fram en fröpåse för att sjösätta sommarens chiliodlingsprojekt. Jag tyckte det var som så gemytligt att pyssla på med min planta i fjol, så jag kommer att ångra mig bittert om jag står utan i sommar. Det var exempelvis ett himla ståhej när plantan blommade och jag ganska snabbt insåg att det ju inte skulle bli några chilifrukter utan pollinering. Läste om att man kunde pollinera själv med en tops, men ville liksom låta naturen ha sin gång. Ni vet. Blommor och bin.
Några svärmar med flygfän syntes inte till när jag lät plantan stå för sig själv ute på altanen i ett soligt hörn. Någon stackars förirrad spyfluga, det var allt, och den gav jag inte mycket för. Nej, här krävdes det snygga, väldoftande kompisar för att det skulle bli något! Jag sprang och bar denna skapelse runt tomten i flera veckor för att maximera soltillgången samt öka chanserna för pollinering. Jag var dessutom nojig över att den skulle tycka att det var lite för kallt här uppe i slutet av maj, men den överlevde – mot alla odds. Och tolv fina chilisar blev det!
När jag står där och öppnat påsen och låtit ett gäng frön rulla ut i min hand, slår det mig. Ni vet, bara sådär från ingenstans – vilken sjukt häftig grej det är med frön! Torra och menlösa, men så snart de hamnar i rätt miljö börjar något magiskt hända. Det brukar inte ta mer än en vecka, tio dagar, så har en liten grodd letat sig upp genom jorden och mötts av dagens ljus. Liv. Det är riktigt fascinerande hur det kan rymmas så mycket livskraft i något som till synes är så livlöst. Det blir automatiskt också en vacker metafor för hur det mänskliga livet kan te sig ibland, men det resonemanget sparar jag till en annan kall majdag.
Började också fundera på det där med bäst-före-datum. Det finns en stämpel på varje fröpåse, men eftersom man sällan använder hela påsen har jag planterat med gamla frön i flera år och ändå haft tur att få plantor. Jag undrar om det finns en stopptid för ett frö, liksom för oss. Om det finns ett datum eller en tidpunkt efter vilken det är kört att kunna gro. Typ hade fröet bara hittat jord en tisdag hade det kunnat gå, men nu hann det bli onsdag?
Jag googlade naturligtvis på ”frö” och ”bäst-före” och påmindes genast om något jag läst för längesen i Illustrerad vetenskap. Om frön som hittats i gamla egyptiska gravar som man fått att gro flera tusentals år senare.
Det är så häftigt att jag knappt kan förstå det!
En sån där dag som innehöll massvis med positiv energi. Gamla vänner, kusin, shopping och god mat. Depåerna påfyllda. Tänk vad omtyckt man kan känna sig emellanåt!
Å kul att lämna 50-skyltarna ibland för att kolla på lite andra skyltar. ;)
