Nio timmars kvalitetssömn och jag känner mig som en ny människa! Har just ätit frukost och om en halvtimma drar vi på gymmet! Jag är full av energi så jag hoppas på ett bra pass idag.

Efter gymmet blir det en snabbdusch, lite lunch och sen ska jag klippa färdigt min film. Efter det kan man väl mer eller mindre säga att vi tar helg. Det enda vi ska göra i morgon är att titta igenom filmerna och utvärdera.

Later!

Har just kommit hem efter ett pass på gymmet. Jag lät inte latheten vinna ikväll heller. Jag känner mig så fruktansvärt nöjd med mig själv när jag erövrar den där svinjobbiga känslan och bara sticker iväg och gör det jag borde. Ja för jag mår tusen gånger bättre av att röra på mig.

Ett sidospår; Varför ska det göra så förbannat ont och vara så svinigt jobbigt att träna, när det faktiskt är så himla nyttigt som det är? Hela kroppen skriker ju åt mig att sluta tvinga den till att göra jobbiga saker. I vanliga fall ska man ju lyssna när det gör ont någonstans. Vart finns undantaget i detta?

Och till en fråga som jag funderat över ett tag. Nu är ju inte mitt gym värst, men vad är det med folk (framförallt tjejer) och att vara snygga på gymmet? Jag kan förstå att man inte vill se ut som en sunkig, svettig gris och lukta kloak. Okej. Men varför lägger man på ett extra varv mascara och bättrar på sin foundation innan man åker och tränar? Skitkonstigt.

Jag har även observerat att det är inne att ha någon sorts huvudbonad på sig i gymmet. Var och varannnan kille har keps eller mössa på sig. Why? Har man en särskild träningkepa eller mössa då? Jag hoppas det för guds skull.

Hur snygg tycker du att man bör vara på gymmet?

Börjar ärligt talat vara ganska less på blogg.se. Fungerar bara ibland, och de gångerna väldigt undermåligt skall tilläggas. Jag försökte innerligt att blogga i 2½ timma igår utan resultat. Jag kunde inte ens logga in.

Ja förresten, det säger väl lite om hur mycket jag har att göra om kvällarna. Men till mitt försvar så hade jag något väldigt viktigt och av tyngd att skriva om. Vad det var har jag glömt idag.

Filmningen av våra personporträtt fortskrider. Vackert väder idag är det också!

Förresten, gör jag något fel när jag får träningvärk i mitten av ryggen av att jogga?

Hårfärgen är inkletad i håret, middagen dinerad och gymmet avklarat. Nu återstår en dusch, fixning och sedan ska man bli filmstjärna för en kväll.

Vi håller på med personporträtt som ska filmas. Kommer ni ihåg att jag en gång berättade att jag har ett sk. radioutseende? Jag ska helt enkelt inte visas i någon tv-ruta alls, så nervös som jag brukar kunna bli.

Skynda, ila, jäkta, stressa. Ständigt på språng.

Det är ändå nån stackare som orkar sig in på bloggen under helgerna. Besvikelsen måste vara total när det dröjer tre dagar innan jag uppdaterar. Jag vet, jag är kass.

Helgen i Åre då:

Flyttlasset går så snart jag är klar med utbildningen. Jag är helt och hållet förälskad i Åre, och jag känner att jag gärna skulle spendera resten av mina dagar bland alptopparna. Fast nej, det blir nog ingen flytt.

Vad var det som var så fantastiskt då? Ja men hela grejjen, men framförallt känslan. För er som inte varit i Åre så kan jag berätta att jag, som aldrig varit i Alperna, får känslan av en skidort i Österrike med färgglada knästrumpor och lederhosen. Öl i sejdlar och varma små stugor med mysiga tanter och farbrödrar som stickar och spelar dragspel. Lite så kändes det. 

Och det gjorde ingenting att jag inte hann åka bräda. Det behövdes inte för att jag skulle fatta grejen. 

Nu, 12 timmar på vägen senare är jag tillbaka i Kalix. Så långt ifrån knästrumpor och ölsejdlar man bara kan komma. Och gissa vad min första tanke var när jag klev in på mitt rum! ” kanske man skulle ha färgat håret ”.
Om det är någon knepig bokstavskombination eller bara att jag är väldigt mån om mitt utseende låter vi vara osagt. Jag kan bara avslöja att någon hårfärgning blev inte av ikväll. Latheten tog över och min renbäddade säng vann dragkampen denna gång.

I runda slängar har jag färdats 80 mil idag. Och vet ni vad som var mest jobbigt? Tanken på att jag i slutändan fortfarande skulle befinna mig inom Sveriges gränser. EFTER MER ÄN 12 TIMMAR!

Jag blir helt trött av bara tanken. På den tiden hade jag kunnat sitta i Bangkok och kalasa på en kall Singha.   

Tjiho! Äntligen börjar den här veckan gå mot sitt slut. Ingen väntan är så lång som när man längtar efter något! Åker buss till Arvidsjaur idag, möter upp gubben och sover en natt hos mor och far. Sen bär det av mot Åre! :D

Can’t wait!

Om det blir någon snowboardåkning är tyvärr osäkert. Ja gissar att jag kommer att vara sjukt sugen.

Får väl bli ett återbesök i framtiden så att jag får ta igen det jag missat. :)

Jo har ni tänkt på en sak? Dör man inte av sjukdomar, ålderdom eller knark så kan man lita på att man blir dräpt av en människa. Tänker på hur många som dör i krig och elände varje dag och att det faktiskt är folk av kött och blod – som du och jag – som dräper andra människor. För att inte tala om folk som blir mördad till höger och vänster.

Hur blev det så? Är det vår jaktinstinkt som ligger och puttrar i oss och som visar sig i ytterst barbariska former? Medan en nöjer sig med att slåss bland rea-fynden roar sig någon annan med att strypa och lemlästa nån stackare. Potejto potato.

Ja visst fan är det underligt.

Jag har aldrig förstått mig på våld och har ärligt talat aldrig varit särskilt våldsam av mig heller. Jag är nog att jämföra med en labrador. Men det kanske är så, ni vet, att det finns mer eller mindre våldsamma sorter. Enda skillnaden mellan oss och hundar är att man avlivar en hund som hugger, vi får vård för psykiskt störning och kommer ut på ny jakt några år senare. Eller ja, det finns nog fler skillnader också. Ni fattar.

Jag är inte säker på vart jag riktigt vill komma med det här. Det var nog bara en tanke som skenade iväg. 

Jag kan ikväll dessutom tipsa om en ytterst speciell hemsida som är värt ett besök. Fulshop.se. De har en mängd underliga saker till salu. :)

Min gymnasiereform föll som en fura efter lunch. Det visade sig att alla ”sitter stilla i båten” och väntar på valet i år. Ingen vill uttala sig om något och det börjar bli en vardag man vant sig vid. Jahapp. Nåja, jag förstår dem faktiskt. Det är ju inte så lätt att prata om något som knappt är bestämt.

I morgon går jag istället fram som en bulldozer. Igen. Jag kanske inte kan avslöja hela grejjen, utifall att det är nån nyfiken själ som skvallrar. Men jag kan säga så mycket som att det kommer att bli en jobbig morgon för både mig och de inblandade om de inte sköter sig. :)

Nu – eftermiddagsmöte med mina kumpaner.
Sen – middag och en eventuell repa på löpbandet.

Mrs Evilness. (google.se)

Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger.

Ja herrejesus. Vilken tur att jag inte ens anar vad jag gett mig in på. Vi har just inlett en av tre tv-veckor och den här veckan samarbetar vi med film & tv-ettorna och producerar nyhetssändningar. Tre stycken.

Jag har järvt gett mig in på att nysta i gymnasiereformen och vad den kommer att betyda för medieprogrammet. Som ni kanske vet så kommer det renodlade programmet att försvinna och kommer hädanefter att finnas under samhälls men som inriktning. Min uppgift är att berätta vad reformen går ut på, vilka konkreta förändringar vi kommer att se och hur det påverkar medieutbildningen. (vi kommer dessutom att få ett nytt betygssystem, A-F om jag inte minns fel.)

Önska mig lycka till, jag kan behöva det.

Jag hoppas innerligt att jag slipper stå FRAMFÖR kameran. Jag har ett såkallat radioutseende och gör mig bäst bakom en penna där det inte syns hur nervös jag är. :)

Nu ska jag strax dra på gymmet och försöka vara lika duktig på löpbandet som jag var i torsdags. Återstår bara att se hur det kommer att gå.