Då var man mörkhårig. Jag kan lova er att det är sjukt ovant att se sig i spegeln! Nåväl, jag tog tjuren vid hornen tillslut och kan numera inte längre sälla mig till blondinernas roligare värld. //Bildbevis kommer!// 

Min blondinvärld har dock svikit mig gång på gång den här veckan. (Eller, småtrög kommer jag förmodligen alltid att vara, det är bara leva med det.) I morrn är det torsdag och blir med all säkerhet den fjärde skitdagen i rad. Jag är deppad, lättretad, lättsårad, lättgråten. Lätt. Jag har sån sjuk hemlängtan att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. :( Inte så konstigt med tanke på att det snart är en månad sen jag satte min fot i mitt eget hem.

Till och råga på elände så har jag och min granne totalt olika dygnsrytmer, vilket resulterar i ett hett morgonhumör från min sida när jag snittat 4½ timmars sömn per natt den här veckan. Underbart. Jag som behöver minst 7 för att fungera. Jag vet, jag har hört alla skräckhistorier om att jag aaaaaldrig kommer att kunna skaffa barn, för då minsann får man aaaaaaaldrig sova. Men nu har jag inga barn ännu och tänker unna mig den lyxen så länge det går. Så det så!

Jag måste snart hitta mig ett ensamt ställe med bra akustik där jag får skriksjunga mig hes. Jag har så mkt musik inom mig som måste ut.