Vem hade kunnat tro att det faktiskt fanns ett par ben under alla de där kläderna man byltat på sig under vintern? Det finns hopp om liv ändå, och det väcktes av solen som tittade fram under gårdagen. Jag är som vanligt snabbast med att glida in i sommarkläderna, för att om en vecka förmodligen besviket får konstatera att snöfallet utanför fönstret inte är frömjöl eller något annat somrigt, utan just vad det ser ut som – snö.

Men skam den som ger sig! Det vore ju synd att gå miste om sol på benen på grund av jeansbyxor. Jag lever på hoppet.