Ångest! Jag har tagit mig in på journalistlinjen i Kalix, och det känns mest ångestladdat just nu när jag måste ta ett beslut innan onsdag. Jag vill gärna plugga, men i KALIX! Visserligen bara 2 år, men vadå bara? Ja herregud. Det här känns inte alls kul. Vill väl inte som nygift börja med att flytta ifrån karln min i 2 år, det känns bra avigt. Tillåt mig småsvära lite. Gudförbannade jävla beslutsångest! Men det lutar mot att åka, jag måste testa annars förlåter jag aldrig mig själv!

Huvva.

Nåja, idag har varit en underbar dag. Jag och brukaren har varit ute heeeela långa dagen och pysslat med allt möjligt. Jag trodde faktiskt inte att jag var en sån hejjare på att ro! Man slutar aldrig att förvånas. Armarna börjar vara bruna igen, jag hann ju blekna bort i regnet sedan den senaste solattacken. I morrn ska vi träna på sjukan, jag ser verkligen fram emot det! Kanske blir det här en sporre till att forstätta? Ja, åtminstone med lite försiktiga mag- och ryggövningar som jag så desperat behöver. Jag har hållning som en ostkrok ungefär.

    
Jag måste ha världens bästa jobb! :D

Nu ska jag lägga mig och ta en rejäl grubbling, återkommer när jag är klar.

Fia

ps. Jag är less på alla fördomar runt oss som bor i små kommuner. Vad gör det så störande? Varför är det svårt för en del att förstå att man faktiskt KAN trivas på ett ställe där alla vet vem man är? Varför är det irriterande att någon kan klara sig utan McDonalds, bowlinghallar, bilköer, champagne och kändiskrogar? Jag ser inte nöjet i att håna folk som bor i städer, vart kommer nöjet ifrån att håna oss som bor i inlandet? Helt otroligt. Men jag är inte bitter, mest förvånad hur folk kan bli halvt hatiska när dom hör att man fortfarande inte flyttat från inlandet till kusten. Som om det vore en helt självklar del i utvecklingen till vuxenlivet. När blev det ett tvång?

Jag slåss gärna med mygg, fiskar, njuter av tystnaden och snackar med samma folk om och om igen – så länge jag vet vem jag är och trivs med min tillvaro. Visst fan kan väl det också bli tråkigt ibland, men det är väl endast mitt bekymmer?

Whatever floats your boat! ds.