Regnet till trots var det med ett leende på läpparna jag vaknade i morse. Ibland räcker det med att få göra något trivialt som man drömt om för länge, för att man ska bli en gladare och lyckligare människa. Jag talar förstås om första sommardoppet.

På kvällen den 17:e juli, till en hisnande vacker solnedgång över Hornavan, hoppade tre glada vänner i plurret. Ett iskallt dopp i varm luft. Inte badvänligt alls egentligen. Men för sakens skull måste man avverkat minst ett kvällsdopp för att kunna gå vidare och erkänna att sommaren om en dryg månad börjar gå mot höst. Åtminstone i den här delen av vårt avlånga land.

Jag hade hunnit glömma hur uppfriskande det är. Fåfäng och lat som jag är så doppade jag inte huvudet. Kanske ytterligare ett steg i min utveckling mot tant, men ingen kan ta ifrån mig att jag har badat för första gången där här sommaren.

Så enkelt och underbart.