Idag är det onsdag och det är två dagar kvar till sommarlov. Världens kortaste. Jag är ledig helgen som kommer, efter den börjar min dräparsommar. Mina lediga dagar blir lätträknade fram till utlandsresan i augusti. Men det gör inget. Det är högst frivilligt och självvalt och jag gnider mina händer när jag tänker på pengarna som det kommer att generera i. Jag blir kanske inte miljonär, men när man levt på existensminimum i ett år så känns allt över 4000 kr i månaden som en fantastisk bonus.

Jag har för övrigt metallicblåa tånaglar dagen till ära. Dom matchar den molnfria himlen väldigt bra. Ack så glad man kan bli när man vaknar av att solen lyser in genom en minimal springa i gardinen, och man måste kisa för att fatta var man är. Mitt fönster ligger i solsidan och har jag inte fönstret öppet så blir det 100 grader i mitt rum. Jag har vaknat varje morgon den här veckan till fågelkvitter och barn som skrattat. Nu är det sommar.

Det blir liksom sommar helt automatiskt när kalenderblandet visar juni månad. Shortsen och klänningarna åker fram och åtminstone jag vägrar tittar på termometern. Lyser solen så har man sommarkläder. Punkt.

Och när solen är framme är man utomhus. Hejdå!