Ja herrejävlar vilken bra bok! Om jag hade orken – och ni intresset att läsa – så hade jag fanatiskt kunnat redogöra för hela boken här och nu, men för att inte bli tråkigare än vad jag redan är så skippar vi den delen. Jag tänkte att efter allt evigt tjat från vänner åt höger och vänster om denna Marian Keyes så var det dags för mig att ge henne en ärlig chans. Hur i helvette kunde jag vänta så här länge? Hon är ju helt genial! Jag var så full i skratt genom hela boken, för hon lyckas verkligen med konststycket att beskriva hur galet tankegången hos en flicka/tjej/kvinna kan vara. En jävla fullträff måste jag få kalla det. Jag är helt råpeppad på nästa bok som heter En oväntad semester, kan knappt bärga mig tills bibblan öppnar i morrn!

Ja se nu, nu blev det ju nästan en halv roman om Marian Keyes, jag kan hädan efter sålla mig med alla fanatiker och lyriskt prata om dessa systrar hon skriver om. Härligt, man känner sig nästan härligt påläst. haha, eller.

Gud vilken chock jag fick idag när jag stack ut näsan ur lägenheten. (Har inte lämnat dessa 80 kvadrat sen i går när jag började läsa) Nu ca 500 sidor senare när jag är redo att lämna lägenhetens lugna vrå inser jag att jag missat en dag när temperaturen vågat sig över 10-strecket. Det är i skrivande stund faktiskt nästan 20 grader, det lär vara varm och skönt i gymmet ikväll. (läs: varmt, kvavt, svettigt och vidrigt)

Nu ska jag hoppa i mina träningskläder och bege mig mot sporthallen. Här ska svettas!

Fia