Och så var påsken snart förbi. Macke har haft brandjour, så den sedvanliga resan upp till Arjeplogsfjällen fick bytas ut mot altanhäng hemma. Visst har jag saknat friluftslivet en del, men ärligt talat har det varit väldigt bekvämt att vara hemmavid nu när Sune är så liten. Vi har också hunnit få vårens första solstrålar på snoken när åtminstone en dag bjöd på ljuvligt väder. 

Hjärnblödningen då? Ja, det var väl tack och lov ingen riktig hjärnblödning, men det kändes nästan så. Det verkar som att Macke, som haft magsjuka idag, inte var den enda med magbekymmer: Sune blev gnällig vid 17.30, ganska precis efter mina föräldrar åkt hem efter att ha hälsat på över dagen, och slog alla tidigare gnällrekord och höll mig i schack tills alldeles för en stund sedan. Fem ljuvliga timmar med gråt och tandagnisslan, det är då det är extra viktigt att minnas hur söt han kan vara. Pust! Bara hålla tummarna att natten blir lugnare, just nu sover han i alla fall som en prins.