Den är över nu. Utvecklingsfasen. Vi sover, vi äter och vi skrattar igen. Det var det här jag längtade till, ett andrum där Sune är sitt eget härliga lilla jag igen. Kan till och med sträcka mig så långt som till att säga att han är världens bästa unge! Den ni! Den kovändningen! ;) 

Förhoppningsvis får vi en hel månad av detta innan det är dags för nästa fas. Men den tänker jag inte fundera på nu. Faktiskt inte överhuvudtaget!