Jag inledde min första dag som 28-åring med att läsa följande citat på en föreläsning:

”Jag är inte nyfiken – bara jag får veta allt”

Träffande, inte sant?

Jag drog på munnen, tänkte på att jag häromkvällen inte kunde få sinnesro nog till att sova innan jag fått googla om isen på nord- och sydpolen är salt eller söt. För sådant borde man ju veta i den här åldern. Och sådan är jag. Världens mest nyfikna 28-åring. Eller, nyfiken klingar alltid så negativt. Vad sägs om vetgirig? Ja, det låter mer som mig. Hur som helst, den här hungern efter kunskap, kalla fakta, medvetande, efter mervetande är nog den sidan jag gillar mest hos mig själv. Framför allt sedan jag slöt fred med mig själv och bara insåg att det var så det var menat. Det är liksom min lott i livet att fundera på hur medveten trädens fortplantningsförmåga egentligen är (Ett-två-tre, NU släpper vi kottarna!) eller om en ko född i Afghanistan skulle ha kommunikationssvårigheter med en svensk mjölkko om de släpptes ut i samma hage. (Jag vet att ni också tänkt tanken…)

Vansinnet, kan vi kalla det. Den där barnsliga sidan hos mig som gillar den kittlande tanken av att inte alltid veta, och att få spekulera utan att egentligen komma fram till ett svar.

28 år – moving forward.