Sitter försjunken i tankar om den där framtiden som alla pratar om. När kommer den? Är det inte egentligen så att framtiden är det som händer just nu; för varje sekund som går blir sekunden som just passerat dåtid, och nästa som kommer är framtiden. Eller måste man blicka längre fram för att hamna i framtiden, och är det i sådana fall nödvändigt?

Egentligen började det hela med att jag hittade en platsannons som informatör för försvarsmakten, F21, i Luleå. Varför inte, tänkte jag. Men jag har ju egentligen bara jobbat som journalist sedan jag blev klar med studierna, kan jag verkligen det? Och var det egentligen inte meningen att jag skulle jobba med radio i framtiden? Det är så typiskt mig att bli rastlös när jag väl tycker mig kunna det jag sysslar med. Jag behöver en utmaning, något att verkligen sätta tänderna i så att jag kommer ur de här tankarna. Tänker på mitt geografiska läge som något negativt, men inser att det förmodligen sitter någon mediemogul där ute som skulle kunna ge mig hundra fantastiska anledningar till att inte röra mig ur fläcken.

Jag måste bara kläcka idén. Eller gå en kurs i väntan på idékläckningen. Man kan ju i alla fall inte bli dummare av en kurs, inte sant?