Åkte förbi tallen som Micke körde in i med sin skoter för snart sex år sedan. Tallen det tog tvärtstopp i och som gjorde att han omkom av sina skador. En tanke hängde sig kvar. Jag gissar, baserat på trädets tjocklek och längd, att det säkert stått där i 50 år. Kanske mer. Men en dag såddes ett frö eller sattes en planta på precis det stället. Kanske ett frö som färdats med vinden och bara råkat hamna precis där. Hur det än gick till spelade nog slumpen en ganska stor roll i avgörandet av placering. En halvmeter hit eller dit spelar ju ändå inte så stor roll, det är ju bara en tall.

Jag såg liksom två parallella tidslinjer framför mig. En tall med magra grenar som vuxit sig stadig genom många vintrar, lika många vårar och sett sin omgivning förändras vartefter det vuxit. Jag såg ett ungt par som flyttade in i ett hus i Abborrträsk, som först fick en pojke, och sedan en till. De här pojkarna som genast blev motorintresserade och körde skoter hela sin uppväxt. Jag såg hur många gånger han måste ha passerat den här tallen på skoterryggen utan ha haft en aning om att det skulle bli just den. Där allt skulle sluta. Och jag undrade hur mycket av det som händer som bara är slump och tillfälligheter.