Blev bjudna på middag igår, och när vi kommit hem från den vid åttatiden blev jag plötsligt väldigt rastlös. Jag vandrade planlöst omkring i våran trerummare (med ordet planlöst lät det som den kanske var gigantisk, men det är en grav överdrift) och letade efter sysselsättning. Hade det inte varit för att jag känner förkylningssymtom i lungorna kanske jag hade fått för mig att dra en repa på löpbandet, men nej, något sådant var ju inte att tänka på. Det slutade med att jag lade mig på sängen, den såg så inbjudande ut – bäddad och upplyst av lamporna på söngborden. Jag tänkte läsa, och läsa gjorde jag också – i tio minuter – sedan somnade jag! Halv elva när Macke började borsta tänderna vaknade jag.

Jasså? Jaha, det var ju bara släpa sig upp, HÄNGA TVÄTTEN som vi hade glömt, borsta tänderna och styra mot sängen igen. Klockan ringde för en halvtimme sedan, det betyder att jag sovit ungefär de tolv senaste timmarna. Haha. Vilken jävla dovare man är alltså!

Förresten, det där med att glömma att hänga tvätten och att måsta göra det mitt i natten… Kan vara värt ett helt eget inlägg någon dag.

Puss!