En tallrik lasagne senare har jag fortfarande ingen lust att göra det minsta lilla. Jag kämpade mig ur sängen kring 11 på förmiddagen, duschade och fixade lunch. Sen dess har legat framför tv:n, ömsom tittandes, ömsom sovandes. Ett dåligt samvete infann sig när jag slog upp ögonen halv fyra på eftermiddagen, och jag har lovat mig själv att så här lat får jag bara vara idag. Endast.

I sann och gammal vanlig julanda så har jag fortfarande två julklappar ohandlade. Det får bli morgondagens projekt. Jag som ändå brukar vara en rätt så stressad individ verkar ha lagt allt vad stress heter på hyllan för att vara så ostressad som det bara går. Det känns definitivt som en livsstil som jag skulle kunna anamma för all evighet, men vänta bara tills jag sovit av mig tröttheten – då kommer den oroliga själen tillbaka. :)

Jag skulle verkligen behöva komma ut och röra på mig lite, men eftersom den här latdagen aldrig verkar få något slut så tror jag att jag släpper alla måsten och återkommer i morgon. Man måste få göra så också ibland!