Man skulle kunna kalla det ganska mycket: sångdebut, körkarriär eller varför inte klassikern ”att få arslet ur vagn” eller ”tummen ur”. Det är väl lite så det känns. Jag har gått och tänkt i så många år att jag ska börja sjunga i kör igen, precis som glansdagarna i Arvidsjaur när man knappt var torr bakom öronen. Det var kul, och kort och gott har jag saknat att jobba med rösten.

Så ikväll, av en tillfällighet (mycket i mitt liv tycks hända på grund av rena tillfälligheter, tänker närmast på journalistskolan…) fick jag se en kompis statusuppdatering på Facebook. ”Ska iväg till kören!” Panik! Varför har inte jag också gått med i kören? (Varför hade inte jag också sökt in till journalistskolan?) Jag rusade mot bilen och fick jag med mig en jacka, gudskelov för det var kallt ute. Och fem minuter senare står jag där som andra sopran som om det vore det mest naturliga som någonsin har hänt. Jag behövde bara lite hjälp på traven.

Och det är det också. Jag sjunger jämt. Och visslar. Och trallar. Så varför inte göra det tillsammans med andra och skapa något undertiden?

Min debut är alltså gjord. Från och med nu är jag en medlem av Mariakören! Wihi! :D