Rise to the occasion

Okej, kattsatan är fortfarande kvar, så jag får väl anta att ingen (inkl. mig) vill ha mitt kattskrälle! Nåväl, ska testa med lite p-piller så får vi se vad som händer.

Knegat i helgen, hade veckans maxångest i fredags och gick och önskade mig ett oväntat benbrott eller dylikt. Dök givetvis aldrig upp något sådant utan det var bara ta sig i kragen, snyta sig och inse att jobbet kommer man visst aldrig ifrån. :D Arbetsmoralen, som ni kanske förstår, har varit högre. – harkel host –

Helgen gick bra, flög diverse kändisar fram o tillbaka, å jag måste säga ett Schyffert var nog den som överraskade mest. I vanliga fall brukar dom flesta kändisar bara bli glad när man inte visar att man känner igen dom, men Henrik tittade förvånat upp på mig när jag gick förbi i kabinen och utbringade ett högt och tydligt HEJSAN! Haha, o inte heller den här gången kände jag igen honom, det tog en stund att föreställa sig hur han såg ut under allt skägg och jaktutstyrsel.

I övrigt sitter jag bara här i min ensamhet och undrar när nästa städrus ska komma. Jag är nämligen av den sällsynta art som får för sig efter 8 på kvällen att förrådet behöver städas, eller att skura under badkaret. Det är ingen semester att vara hemma och vara ledig ska ni tro! Det känns lite som ett tvångsbegär när det väl slår till, kan inte sitta still och måste få det gjort. Under gårdagen och dagen kan jag bocka av följande;

höststädning i förrådet (och för er som inte sett eländet fattar inte hur lång tid det tog..)
fönsterputsning i vardagsrummet
dammsugning

De två senaste dagarna jag hade ledigt passade jag på att byta gardiner i hela lägenheten och ta hand om den självförökande tvätthögen. Jag måste vara sjuk.

Något som dock har blivit lidande är min egen personliga hygien. Haha, nä nu är det ju inte så allvarligt som det låter. Jag har fått för mig att det inte är nyttigt att tvätta håret så ofta, särskilt nu som jag har blekt sönder skiten. Så jag försöker att hålla mig till max 3 ggr i veckan, men det är en kamp vill jag lova.

Ja jag säger då det, här sitter jag och svammlar om både det ena och det andra, när det enda jag egentligen kom in hit för att skriva var att jag starkt kan rekommendera Kurt Nilsens nya album Rise to the occasion. Låten med samma namn är en riktigt 10 poängare!

svammelfia.

Katt bortskänkes OMG

Ja jag säger då bara det. Min ena katt är i löpen och har
börjat märka revir mot mig!! Vilken jävel! Någon kastrering
vet jag inte om det blir frågan om, när chansen att beteendet
ska försvinna är lika med obefintlig. Känns så tragiskt, hon
är världens goaste och kelsjukaste donna, men något har
hon ju fått för sig när hon bara pissar på mina grejjer och inte
på Mackes.

Måste försöka hitta ett nytt hem åt henne där hon kommer ifrån
sitt dumma påhitt, men hur lätt kommer det att bli att sära på Torsten
o henne när dom är som gjorda för varandra? :(

Droppen som svämmade över bägaren var igårkväll när vi såg
på TV. Jag köpte en jättesnygg skinnväska i Thailand som stod på
golvet nedanför soffan.. hm, ja jag tror ni kan gissa vad som hände.
Vilken tur att jag kunde behärska mig någorlunda, annars hade det
blivit en katt mindre på Drottninggatan…

Så är det någon som känner sig manad att ta hand om henne, ring!

fia.

Solskenssvassning av högsta kvalitet

Det blev ingen klänning, har dock köpt ett par jättefina gardiner som kommer att göra sig fina i vardagsrummet! (ev. köket, vi får se.) Betydligt mer positiv idag kan jag lova! Fick mina 6 timmars sömn inatt som är livsnödvändiga när man är van att slafa minst 8 timmar. Sken som en sol på jobbet tills vi kom till Lycksele och en motorjävel på skitsaaben läkte olja som ett såll.

Lugn bara lugn, det var inget allvarligt!

Planet och motorerna hade varit under uppsikt under natten och teknikern hade råkat fylla på lite för mkt olja. Det var den överflödiga som rann ut när vi landade i Lycksele. Ändå, det är lite för magstarkt att deala med så tidigt på morgonen. Även fast jag vet att mina piloter aldrig skulle lyfta om de inte var säkert så är det ju inga passagerare som förstår det.

Nåväl. efter 15 minuter var allt frid och fröjd o vi kunde lyfta vidare, jag kunde därmed fortsätta mitt kvittrande i kabinen. Har varit ett rent nöje att jobba idag! :)

Kändes litegrann som i den där svenska filmen som handlar om en flygvärdinna. (är svinkass på filmtitlar) Ni vet när hon tror att hon mår skitbra och dom spelar härligt spattig musik medans man får se henne svassa i kabinen som hon aldrig gjort annat. SÅ bra kändes det verkligen! Kan dock ha lite att göra med att jag som mest hade 20 passagerare idag, bara det är ju helt underbart efter en helt sjuuuukt stressig sommar!

 Eftersom humöret varit gott idag så passade jag på att besöka Mickes grav. Gravstenen har kommit nu, och om det känts overkligt förut så vet jag inte vad jag ska säga om det nu. Där satt graveringen med hans namn, liksom spottade det i ansiktet på mig. Lite som att själv få texten tatuerad på en öm punkt. Stod och stirrade på graven en stund men kände att jag inte fick något utbyte av det idag. Jag kände mig tom och eländig när jag gick därifrån, men samtidigt lite fridfull inombords. Det är något speciellt med kyrkogårdar.

Citerar orden på gravstenen, det är så klokt och
något som jag är dålig att tänka på:

Fånga dagen

fia.

Mellan hopp o förtvivlan

Det är nog antagligen för att jag sovit dåligt i natt, men jag är verkligen så vansinnigt negativ idag! Jag har hemlängtan, för lite pengar för att köpa ett plagg som jag hittade (I-landsbekymmer men ändock..), har inget att pyssla med när jag är i Arvidsjaur.. 

Funderade tidigare om jag skulle besöka Mickes grav idag, men vid närmare pessimistisk eftertanke kom jag på att en annan dag nog skulle passa bättre. Man blir ju inte nå mindre självdestruktiv av att  gå dit o deppa.

Efter jobbet stupade jag i en Allerstidning i min friggeboda. 2 timmar senare vaknade jag och fortsatte deppa över att jag sovit bort en sån fin dag. Åt varma mackor på altanen och räddade i samma veva en geting som tagit ett dopp i min Proviva dryck. Han såg ytterst upprörd ut där han låg o simmade, så jag petade upp kraken med en hårnål. Han låg o skrek en stund i rabatten innan han tog sig iväg på skakiga vingar. Djurvän som man är kan man ju inte låta honom drunkna bara för att jag har en dålig dag heller!

Efter min livräddningsinsats tog jag en lång promenad längst med Arvidsjaursjön, och efter detta stack jag på shopping med mamma. Den slutade dock helt i missär när jag hittade en klänning som jag inte hade råd med. Jävla skit!

Nå men efter en god natts sömn så ska väl de här ordna sig, hur jag gör med klänningen blir också morgondagens bekymmer!

fia.

Var det verkligen så illa?

Mitt läkarebesök igår är ju en hel historia för sig och väl värd att plita ner. Jo för så här var det, att jag fick tid hos en Herr  Johansson för besiktning. Hade räknat med en grundlig genomgång med stetoskop (dra djuupa andetag) , pinne i halsen (säg aaaaa) – ja ni vet vad jag menar. Istället blev jag placerad på en stol brevid hans dator.

Här frågar herr Johansson om jag är här för en förkylning, korrekt tyckte jag. Vad är dina symptom? Ont i halsen, hostar grönt, värker i kroppen, kronisk huvudvärk sedan 3 månader tillbaka. Jag föreslog att huvudvärken ev. kan komma från bihålorna när jag blev betydligt bättre under semestern. (Inget flygande, inget tryck) 

-Så du har du bihåleinflammation?

-Öhmm.. ja, det är ju du som är läkare, men det skulle inte skada
om jag fick röntga å se vad som finns där inne.

-Vad vill du ha för mediciner? (WHAT?)
Harklar sig, – ja jag antar att du vill ha antibiotika

– Ja de är fortfarande du som är läkare.

Här loggar han in på sin dator och tar fram en lista över
alla piller som går att ordinera. Få seeee nuuuu… 

 Här blandar han ihop en cocktail av diverse bra-att-ha piller
och skickar mig till apoteket. Snopet tackar jag för hjälpen och
knatar till bilen. Besöket på apoteket gick inte på mindre än 450
spänn, och jag kände mig minst sagt rånad när jag kom hem.
 
Vad som är så lustigt med det hela är att sist när jag var sjuk och
hade bekymmer i bihålorna fick jag träffa en kvinnlig doktor som
helt resolut vägrade skriva ut nån antibiotika. Man skulle tydligen
vara halvt döende innan man fick något sådant. Detta lämnar en 
fråga obesvarad: 

Såg jag så taskig ut igår hos läkaren??

fia.

Om mig

Fia, det är alltså jag det. Jag är en riktig norrlänning som kapar orden med omsorg när tiden är för dyrbar för att slösas på onödiga ändelser. Journalist till vardags, Batman på kvällstid.

Välkommen in i min värld och till hur jag ser det!