Hur gör man med ett liv att leva, och så mkt att hinna uträtta? Jag förstår mormor när hon säger att hon har så mycket kvar att uppleva. Blir man nånsin mätt på äventyr, nya vyer och nya intryck? Får man den hungern mättad genom att sitta i Arjeplog? Jag har en längtan att resa och upptäcka, när ska jag få tid och råd till detta när jag ständigt är upptagen med att jobba, söka jobb eller sitta och bekymra mig för framtiden. Tänk om jag fick vinna en massa pengar, då skulle jag ge mig ut på världens upptäcktsfärd! Jag skulle gå in på första bästa flygplats och säga att jag ville ha en enkel ut i världen, och sedan utgå därifrån.

Jag skulle kunna tänka mig att jobba som volontär i Afrika ett tag. För upplevelsen, för den goda gärningen, för mänskligheten. När man ser alla dessa tragiska bilder på barn, eller nej benrangel, så undrar man om man inte skulle kunna ge en hjälpande hand åtminstone nån månad av sitt liv. Tänk om alla människor tänkte så.  Fadder har jag funderat jättelänge på, men det blir liksom aldrig av. Jag vill kunna SE resultat och veta att pengarna kommer dit jag vill.

Arvidsjaur idag gick väl bra, jag stör mig bara så på hur tragiskt dåligt trafiken flyter i Arvidsjaur sen ombyggnaden av Storgatan. Okej, nu är ju inte alla etapper färdiga, men så trångt och svårparkerat har jag aldrig sett på maken. Parkerar man utanför tex. Konsum får man se efter en extra gång innan man öppnar dörren så att man får behålla den. Jag svär på att om jag bara skulle kasta upp den så fick jag nog snällt leta rätt på den i nån av rondellerna senare. Så trångt är det.

Läste en insändare i Pitan, om just detta parkeringsproblem, där gamla och handikappade tas upp. Visst, det finns handikapparkeringar, men när jag 24 år gammal har problem att krångla mig ut ur bilen utan att bli av med bildörren så vill jag inte ens veta vilken pärs det måste vara för gamla och människor med funktionshinder! Nej jag kan för mitt liv inte förstå hur dom tänkte när dom ritade nya fräcka Arvidsjaur. Det blir jättefint, men ack så opraktiskt.
 
When you think: Tim McGraw,
I hope you think my favorite song
The one we danced to all night long:
The moon like a spotlight on the lake
When you think happiness,
I hope you think: "That little black dress"
Think of my head on your chest,
An’ my old faded blue jeans
When you think Tim McGraw,
I hope you think of me

Taylor Swift när hon är som bäst!

Fia

Godmorgon världen! Idag blir det Arvidsjaur för lite ärenden. Jag ska lämna in våra ringar på polering och se till att mackes ring blir graverad, måste hitta skor, ska kolla på dukningsateraljer, försöka hitta en gästbok, leta ett par söta örhängen och kolla om det ev. finns några fina lösnaglar. Tjohej, helspäckad dag med mensvärk. Jag tror seriöst inte att det finns någon sån allvarlig humörsänkare som mensvärk, ja ni alla tjejer som lider lika mycket som jag vet vad jag pratar om.

Anyway.

Gårkvällen spenderades ute vid en liten tjärn utanför Arjeplog med fiske och murkelsökning. Det blev inte fler än 3 murklor, och på fiskfronten var det dött. Nått napp kände vi men det var också allt. Snyggt iaf när vi 3 skulle kasta våra första kast. Macke fick maxtrassel på rullen, Chrille fastnade med kroken i ett träd bakom sig, det var endast jag som lyckades få iväg ett någorlunda kast.. "storfiskara" som man säger på rent arjeplogsmål. :P Sjukt trivsamt att vara utomhus hela kvällen, trots dålig nappstatitstik.

Något slog mig i allafall där jag stod och fiskade. Avsaknaden av mygg! Jag såg kanske ett mygg på hela kvällen, och ACK så skönt det var. Annars får man ju räkna med att vara halvt knottrig på händerna av myggbett. Dom stackarna frös väl ihjäl förra veckan när det var frost på nätterna, och ingen har varit gladare än jag!

Nej om man skulle ha pallrat sig ur sängen så man får något gjort idag.

Fia

Vad skulle mitt liv vara utan musik? Eftersom jag har halvdåligt komihåg, så är det på det viset jag lärt mig relatera till händelser eller känslor. Om någon säger ett årtal,så får jag tänka efter en stund, men säger nån en låt som vi lyssnat på så kommer allt tillbaka och det är klarare än någonsin! Eftersom jag lyssnar på musik hela tiden, och när jag inte gör det så visslar jag eller sjunger, så kommer jag automatiskt alltid ha en låt att relatera till. Smart va? Det man inte har i huvudet får man ha i skallen, eller hur det nu var. :D

Nu väntar spaghetti o köttfärssås, och kvällen blir nog lugn. Hör dom inte av sig från jobbet i morrn kanske jag drar till Arvidsjaur över dagen? Det låter som en plan. Har lite ärenden som jag måste uträtta, och eftersom Arjeplogs affärs- och serviceutbud är väldigt begränsat så får man så lov att bege sig till närmsta större ställe. De känns lite som på den tiden när man körde häst och vagn och det kunde ta två dagar att färdas till närmsta granne. Nä okej då, kanske inte riktigt så, men inte långt ifrån. 

Jag är förresten jätterosa idag. Jag brukar inte köpa rosa kläder, så det var väl på tiden! Billig från HM, perfekt för oss låginkomstare. :D

Mat!

Fia

Hej å hå, nyduschad och redo för nya äventyr. Det tog mig bara 4 timmar att ta mig ur sängen idag, egentligen inte så illa. :D Nu ska jag ut på strandpromenad me myself and I. Det blir trevligt, ska ta med mig kameran och fota lite.

Ikväll ska jag sätta upp nya gardiner i köket, och eventuellt kommer det upp en ny kökslampa också. Sen ska Emma eventuellt kapa av håret nån centimeter, det är nästan onödigt långt. Går och vänta på att min nya arbetsgivare ska höra av sig så att jag får börja knega, men dagarna känns betydligt lättare nu än för en vecka sen.

Fia

Hej allihopa, här sitter jag och är en av överlevarna efter Talludden igår. Jag mår sjukt bra, och det KAN ha att göra med att Systembolaget inte var öppet igår, och att häxblandningarna som vi gjorde för att dricka i bilen inte alls blev så goda som vi hade hoppats på. Haha. Gin och apelsinjuice är inte att rekommendera. Dock trodde jag att det skulle smaka betydligt värre än vad det faktiskt gjorde. Det kändes som att vara 16 år igen med liten plånbok och få valmöjligheter. Då var det verkligen HB och i bästa fall apelsinjucie, men allt för ofta saft eller kall oboy som gällde. Att det ens gick!

Tur att man lär sig med åldern.

Talludden var dock inte så imponerande, mest en massa aspackade fjortisar som stod i kö för att få slåss. Men jag mötte ändå ett å annat guldkorn och fick skaka lite rumpa innan vi vände om och åkte hem igen. Det är i allafall första gången jag varit tvungen att visa leg för att dom trodde att jag var äldre än 17. Eftersom baren stängt redan 12 så var det ju ingen idé att lösa in sig på vuxenbiljett, så jag skulle testa att betala för ungom. Det sket sig bigtime. Nu är det liksom officiellt, man ser inte ut som en tonåring längre. Det är med lite sorg i hjärtat som jag konstaterar detta, nu går det bara utför.

Så i dag har vi varit ute med Macke och Patriks nyförvärv. Dom köpte en båt igår! Och hör och häpna, den har toalett! Du gör dina behov och pumpar sedan ut resultatet i sjön. Hur praktiskt som helst! Vi hade med oss lunch så vi mötte upp Johan och Inka en bit upp efter Hornavan, parkerade där och avnjöt fyllda baguetter till en lugnt skvalp och topplistan i P3. Vad mer kan man begära? Jag känner dock av lite sjögung fortfarande, det i kombination med öl under gårdagen kanske också gör sitt. Nästa helg blir det nog utflykt med båtarna och tältning. Jag kan knappt bärga mig! Äntligen denna efterlängtade tältning! :D

Nej det hår går inte, nu blir det lite soffhäng till tennisen som jag är så vansinnigt intresserad av. Jag vet att man inte så lätt kan uppfatta ironi i en text, men ni som känner mig behöver ingen längre förklaring…

Fia