I helgen har vi varit i Umeå hos Mackes syster och hälsat på och passat på att slå två flugor i en smäll. Efter inte mindre än sju timmar på Ikea, med beslutsångest, skrikig ettåring och svettningar, är köket Ä N T L I G E N beställt! Den 18 maj levereras det, så nu är det bara sätta fart med allt annat som ska göras innan. Kommer bli så fint!

Det börjar i alla fall mer och mer sjunka in det här med att livet aldrig blir långtråkigt som småbarnsförälder! Vi hann bara köra ut ur Umeå så kaskadspydde Sune i bilen. Två gånger. Det var spya överallt! På Sune, på Macke, i bilstolen, runt bilstolen, på sätet. På en väggren efter en ganska vältrafikerad väg gjorde vi det bästa av situationen med vad vi hade i bilen. Jag kan bara säga så mycket som att våtservetter inte lämpar sig till bilrekond, ifall någon funderar på att testa. Det var så himla synd om Sune, och då hade vi dessutom ungefär 34 mil kvar att köra hem. Inget drömläge direkt. Det gick i alla fall förhållandevis bra och Sune mår bättre idag, men det känns att man varit uppe och stökat i natt!

Hängslen och livrem inför ett eventuellt nytt kaos i bilen. Stackars lilla hjärtat! <3

Även om Sune äter det mesta man ger honom finns det ju tillfällen när han är mindre imponerad av maten. Idag tror jag att jag tar min ugnsstekta falukorv och hemmagjorda potatismos och Sunes slickande av skålen som ett ”klart godkänt”. Vad tror ni? ;)  

Ja, hej bara! På måndag är det dags. Två veckors inskolning, sedan är Sune inne i förskolerullarna. Om han bara visste hur många år skolbänk han har framför sig! Det känns lite både och. Kul för honom, han behöver massvis med stimulans nu, nästan så att man känner att man inte räcker till när öppna förskolan och kyrkis är stängda.

Han kommer med all säkerhet att ha roligt där och lära sig massvis med nya saker. Men det sticker samtidigt till i en. Vår lilla kille ska ta ett stort steg mot att bli mer självständig. Jag ska gå upp i tjänst, tillbaka till vardagslunken. Jag vet att allt handlar om att vänja sig, och vi är knappast ensamma om att gå igenom den här oundvikliga förändringen. Men en del av mig vill bara ha honom i knät, vagga honom fram och tillbaka och inte dela med mig minsta lilla av hans uppmärksamhet och närhet. En annan del av mig erkänner att det är ytterst sällan han har tid att ligga stilla så pass länge att man skulle kunna kalla det för mysig stund. Och jag tänker att det är så här det kommer att vara för resten av våra liv – en konstant separationsångest. Först flyttade han ut ur vårt sovrum, sen ska han börja på förskolan, sen kanske han vill ha ett rum på övervåningen. Gå gymnasiet någon annan stans.

Älskade lilla Sune. Han är det finaste jag vet.   

Munpruttad sedan 05.40. Humor i arla morgonstund!  

Tänk att man blir lika överraskad varje år! Man har nästan bestämt sig för att ställa fram utemöblerna, kanske hör man till och med till dom som, lite övermodigt, skiftat till sommardäck – och så dumpar det ned 15 centimeter snö över en natt. Jahapp! Då står man där med skägget i brevlådan, barfota i vita sneakers och känner sig minst sagt lurad. 

Eller så står man helt barfota, bara för att testa lite. ;)