Underbara dagar

Jag tog ledigt torsdag och fredag och lyckades pricka in världens pangväder! Hur ofta händer det? Vi har solat, badat, ätit glass och annat somrigt, och ledigheten har behandlat mig väl. Nu är det bara fem arbetsdagar kvar innan fyra veckors semester. Och sju dagar kvar innan vi får äta grekisk sallad, kleftiko och andra delikatesser på Kreta. Gud vad jag längtar! 

One body, one castle

Ryggen har jävlats lite för mycket på sistone, påmint mig om hur dåligt jag kan må om jag inte tränar. Det är hög tid att göra något åt det igen, renoveringen av köket är ju färdigt och därmed är alla ursäkter borta ur bilden! 

25 filter senare och det ser ju nästan roligt ut. 

Kämpa, kämpa kä-ääämpa! 

Little lion

18-månaderskontroll för Sune idag. Han hade vuxit fem centimeter sen i januari och gått upp lite mer än ett kilo. Och så var det det där med vaccinet. Jag gruvar mig en månad i förväg, har föreställt mig alla möjliga hemska scenarion. Vad händer? Sune säger ”aj aj”, fäller inte en endaste tår och vi kommer ut från BVC, alla tre, livs levande! 

Lilla modiga Sune! 

But she don’t just rain, she pours

Ibland, när världen snurrat på lite för fort lite för länge, och tårar medvetet inte gråtits, och tankar som spökat i år och inte har sagts men måste få komma ut, ja, då kan det räcka med så lite som en minimal motgång innan det brister. 

Jag lagade köttfärssås med créme fraiche, matlagningsgrädde, svordomar och förbannelser. Inte den där vanliga, finlirade köttfärssåsen som jag fanimej är bäst på att göra. Och så sa jag till Macke: ”Jag borde fan göra en Erica. Bara lipa en stund.”

Och så kom det. Mitt i en kram. Spöregnet som en gång var fin dimma, som sparades till ett måttligt duggregn, som slutligen svämmade över barrikaderna och dånade fram värre än Kukkolaforsen. 

Jag och Erica, vi vet hur läkande ett uppriktigt gråt kan vara. Släppa sargen, bara vara så jävla ledsen för någon minut – över precis allt som man kan tänka sig är lite ledsamt. Igelkottar som folk plågar i Piteå, obegåvade kommentarer, Trump, att naglarna skivar sig. Visakort på vift. Högt och lågt, inget undantas världssamvetet. 

Som hon sa: vi är sånna känslomänniskor, när vi inte får älska folk som vi vill måste det få komma ut på nått sätt!

Om mig

Fia, det är alltså jag det. Jag är en riktig norrlänning som kapar orden med omsorg när tiden är för dyrbar för att slösas på onödiga ändelser. Journalist till vardags, Batman på kvällstid.

Välkommen in i min värld och till hur jag ser det!