Nu ska ni få en halvkort resumé över hur min tågresa gick. Tur att man inte gör det här så ofta, för det tog mig närmare ett dygn att komma över det jag precis ska berätta för er. Detta skrev jag söndag morgon efter att ha imundigat den dyraste jävla hotellfrukosten jag nånsin kommer äta. Jag åt naturligtvis det vanliga, men slopade det rostade brödet. Inte värt 200 kronor.

Okej, här kommer det:

Min plan var att låsa in väskorna på centralen under dagen så att jag skulle kunna springa obehindrat på stan. Men:

Tror ni jag kom ihåg att ta med mig öronproppar på tåget? Tror ni att damen i nedersta slafen i min kupé snarkade? Tror ni att jag nästan försov mig i morse pga inte utsövd för fem öre pga snarktant? Tror ni att jag i all hast glömde mitt kortetui i kupén innehållande VISA-kort, legitimation plus andra typiska bra-att-ha-saker en söndag när banken är stängd?

Fler frågor: hur många personer tror ni man behöver fråga på centralen om en förmånlig swishlösning, där jag swishar och det enda dom behöver göra ÄR ATT VARA SNÄLL MEDMÄNNISKA OCH TA UT PENGARNA ÅT MIG. Svaret på det är cirka 25 stycken innan man ger upp och inser mission impossible. Fick slutligen hjälp av en barndomskompis som visade sig bo typ granne med centralen precis den morgonen.