Lite same same, va? ;)

Ett par gånger per år brukar jag få för mig att jag måste, måste, måste klippa lugg. Oftast slutar det med att jag inte lyckas få tag i en frisörtid snabbt nog, luggsuget kallnar och jag återgår till att tycka att det nog var lika bra att det blev som det blev. I typ fem-sex år har jag hållit på så. Tills idag. Nu rök den, den axellånga luggen som gått mig på nerverna, drivit mig halvt till vansinne och jagat mig i mina mardrömmar.

Ska bli kul att se hur länge det känns så här bra. Jag räknar med ungefär ett dygn, kanske mindre. I morgon när jag vaknar upp till en ny dag med luggbeklädd panna kan vi höras igen!