Kotten har haft ett riktigt bra dygn; en god natts sömn med endast två vakna tillfällen för matning och blöjbyte. Utvilade var vi båda två, eller ja, för min del i alla fall delvis. Det lär nog dröja något år innan man kan säga att man är helt utvilad igen. :)

Jag börjar tro att de här stökiga, tröstlösa dagarna vi haft beror på något så simpelt som en hungrig mage. Rådlös som jag var i går eftermiddag, med närmare ett dygn av gråt och tandagnisslan, tog jag till det de flesta småbarnsföräldrar nog gör – Google. Tipsen var många, en del bättre än andra, men återkommande var det om att blanda till mer ersättning än man tror han ska orka och låta han äta tills han själv väljer att sluta. Strunta i allt vad doseringstabeller heter. Vi hade testat allt annat redan så jag tyckte inte att det fanns så mycket att förlora. Och vad händer? Jo, Sune äter med god aptit både mer och oftare, men dra ända åt fanders vilken trevlig bebis han är när han är mätt!

På förmiddagen hade vi en riktigt fin pratstund när han just ätit. Om jag bara förstod vad det lilla livet sa!