Nu har armhålorna fått sitt och håret liknar en frisyr mer än en katastrof. Jag luktar mjukmedel från nytvättade kläder och har sovit den mest bekväma natten på väldigt länge. Jag är tillbaka i verkligheten, om än en väldigt lugn sådan.

Arjeplog ligger öde sedan biltestarna åkt hem och fjällfolket ruvar enträget i sina stugor. Man kan säga mycket om biltestare men de fyller en funktion. Enutfyllnadsfunktion som gör att man på något sätt tror att det faktiskt bor människor här. Jag skulle kunna gå mitt på vägen hela vägen hem från samhället utan att bli påkörd och utan att höra den minsta tutning av en irriterad bilist. Mellanperioden är här och nu om någon gång är det dags att damma av sällskapsspelen om man inte vill förgås av tristessen.

Jag längtar som förbytt efter sommaren.

Så. Då var det dags att jobba igen.