Jag satt på en föreläsning igår och fick höra att det sker små mirakel runt omkring oss hela tiden – man måste bara öppna ögonen och se dem. Jag vaknade i morse med inställningen att min dag skulle bli fantastisk, och det verkar den också bli. Möttes av solsken när jag drog upp rullgardinen, jag skulle ut på reportagetur till Laisvall och fick en liten sovmorgon på köpet. Och fyra mirakel.

Ett: Jag blir bjuden på en smörgåstårta av tacksamma människor som jag gjort en lång intervju med.
Två: Jag ombeds att köpa skoterolja åt min chef när jag ändå är i krokarna. Vet inte vad jag ska ha, men säger att oljan är till Bertil, varpå mannen i butiken säger ”Jaha! En Bertil” Ja men då är det ju hajna du ska ha!”
Tre: Väl ute i bilen sätter jag mig och skriver en statusuppdatering på Facebook om hur fantastiskt Norrland är med tanke på vad som just hänt. Då knackar en kille på min bilruta och påpekar att mitt högra bakdäck nog sitter lite löst. Han hämtar ett fälgkors och drar fast däcket åt mig.
Fyra: Tillbaka i Arjeplog lånar jag ett fälgkors på en mack och börjar dra fast de andra däcken, då en man kommer och frågar om jag vill ha hjälp.

Om allt detta inte är tecken på omtanke och goda människor, så vet jag inte vad som skulle kunna vara det. Det här är Norrland för mig, och det är därför jag bor här.

Så är det.