Och säg den olycka som kommer ensam. I förra inlägget skrev jag att ”det är som att gruva sig för tandläkaren”. Som om det inte var nog med nervskak igår har jag fått boka en akuttid på folktandvården i Kalix idag. En visdomstand gör ont så förbannat, antagligen någon matrest som fastnat under tandköttet. Tänk om jag bara kunde ta mod till mig och be någon vänlig själ dra ut den, men nej. Aldrig i livet. Jag har hellre ont och inflammerat tandkött i flera år än att tvingas sätta mig själv i en situation där man blandar sprutor och tandkött. Det är inte okej.

Idag är det för övrigt fredag och jag grubblar fortfarande över om jag ska åka hem eller stanna i Kalix. Du kanske har en bra idé på vad jag kan hitta på i helgen när gubben är i storstan?

Ny skjorta och nya örhängen och vid hyffsat gott mod trots tandläkarskräcken.