Går man omkring och alltid tror att det värsta kommer att drabba en – ja, då kan det gå på två vis. Antingen händer det man mest befarat och man är någorlunda förberedd på katastrof, eller så går det åt andra hållet och man ser varje dag som en vinst. Något cyniskt, kan tyckas, men samtidigt har jag knappast haft en bättre måndag sedan urminnes tider. Min magkänsla var idag beredd på det allra värsta, pulsen lite högre än normalt, tankarna på helt annat håll än på jobb. Nu ler jag inombords och tänker ta tillfället i akt och bege mig ut på en lång promenad för att rensa tankarna.

Ta hand om varandra, man vet aldrig vilket öde som väntar en.