Ett helt år har jag längtat efter dessa lätta små änglahänder. Men låt mig förklara.

I Sverige är det så pass dyrt med massage, så när man väl unnar sig en behandling har man antagligen dragit på sig en tio procents invaliditet från en månadslång nackspärr. Men inte i Thailand. Här kan man bli ompysslad från topp till tå för en spottstyver. Skyltar gastar i praktiskt taget vart enda gathörn – thai massage, oil massage, foot scrub, manicure. Och så vidare. Inget är dyrare än max 70 svenska kronor (idag 30 kronor), och då håller de på i minst en timma. Dessa kvinnor. Tålmodiga, sega, erfarna, noggranna. Inget lämnas åt slumpen. Fötterna tvättas noggrant, alla sandkorn borstas omsorgsfullt bort från hela kroppen. Vissa ber en bön innan behandlingen börjar med lätta små änglahänder. Eller, åtminstone ibland. Har man otur hamnar man i händerna på en bestämd, bastant donna och då kan den kommande timmen bli allt annat än njutfull.

Men just idag hade jag tur. Efter massagen var jag så avslappnad att jag inte trodde att benen skulle bära mig därifrån. Så långt från deadlines, klump i halsen, stress och rastlöshet. Semestern har gjort mig gott, med andra ord. Två veckor kvar nu, och jag försöker insupa varje sekund av vågskvalp och ljumna vindar för att kunna plocka fram minnena när vintern biter som allra hårdast.