Blev en lång arbetsdag igår. Gick inte hem från kontoret förrän vid sjutiden på kvällen. Puh. Men sedan blev det trevligheter med Elin. Vi drack lite vin och pratade i flera timmar, och som jag behövde det alltså! Ibland måste man våga släppa allt och glömma, om än bara för en kväll. Sanera huvudet från hjärnspöken, tömma kontoret på gamla papper och börja om helt från början med vad som faktiskt är viktigast: vi finns just nu.

Fick för övrigt den dagliga dosen av härskarteknik från högre ort per telefon igår. ”Men lilla vän, nog måste väl du kunna förstå…”
Klargörande: Jag må vara kort, men jag är fan inte liten. Och inte din vän. Och jag uppskattar om jag i framtiden bemöts professionellt med den mänskliga respekten jag förtjänar. Du kan väl gå hem och förminska din fru eller din dotter istället, om du nu fortfarande känner ett behov av att hävda dig. ASSHOLE!

Det finns förmodligen inget som får mig att bli så förbannad som liknande kommentarer, och jag ser verkligen inte poängen med dem om det nu inte är som jag tror – att det används för att på ett myndigt sätt konstatera att jag är man, äldre och klokare än dig. Att du kan ha rätt finns inte på världskartan, och du borde veta bättre än att sätta dig upp mot någon som mig, kvinna!

Det är det jag hör när någon använder sig av de här fraserna. Inget annat.

Må jordens alla vårtor finna dig!