Den kändes redan förra veckan, lukten av höst, men jag ville inte tro att den redan kommit. Det har inte varit någon sommar att tala om, bara sista dagarna som faktiskt bjudit på både lite sol och värme. Nu är den alltså här, hösten. Kanske inte med besked, snarare smygandes. Men mig lurar ingen. Den där distinkta doften känner man igen från alla spejarkvällar man hunnit avverka i sina dagar – och går inte att ta miste på.

Nackspärren är fortfarande kvar, men nu har jag i alla fall fått felaktigheterna i ryggraden justerade. Nu är det bara vila som gäller. Tog just en Citodon och väntar på att den ska kicka in, sen ska det sovas.