Nu är jag på benen igen, men det tog också ganska precis 24 timmar att repa sig. Jag går emot allt jag någon sin lärt mig och använder kvällspressuttrycket ”Helvetesdygnet”. Så illa har det varit. Har sovit som en kratta i natt, klockan ringde 06.00 i morse. Plikten kallar tydligen även fast man inte sovit mer än max två timmar. Upp och hoppa, jobba utomhus i en timma i snöfallet, äta för första gången på 18 timmar. Där tog det stopp. Jag lade mig ned i sängen och sov i fem timmar, och ungefär där är jag nu. Piggare, med blåbärssoppa och kesella i magen och livsgnistan åter i behåll. Texten är skriven och nu känner jag mig till och med redo för mer jobb!