I helgen har vi firat svärmor som fyllde 60 år i lördags. Hör och häpna, det var bra väder mer eller mindre hela min lediga lördag och jag har för första gången på hela sommaren kunnat sola en hel dag utan att frysa. Galet sent, men med låga förhoppningar om att alls uppleva någon svensk sommar i år blev det en trevlig överraskning.

I söndags var det två år sedan mormor dog, och även om helgen i stugan varit jättemysig så förtogs stämningen något av de tankarna. Det känns fortfarande så orättvist och jag har fortfarande inte kunnat släppa att allt hände medan jag och Macke var utomlands. Men om allt har en mening så tror jag att det kanske var det bästa som kunde ha hänt mig – att inte kunna vara med och uppleva allt i detalj. Jag kom ju hem från Kreta och började skolan samma dag i Kalix. Jag åkte inte hem förrän det var dags för begravningen.

Som jag saknar henne, lilla mormor.