Mina ben kommer med största sannolikhet att göra sig påminda i morgon. Jag och Sofia gjorde verklighet av pratet om att gå upp på Velbmabouda, ett berg inte så långt från min mormor och morfar som jag har bestigit otaliga gånger genom min uppväxt. Det var betydligt brantare än jag minns, men på 45 minuter var vi uppe.

Enligt min runkeeper så var det bara strax över två kilometer upp till toppen, men det var en stigning på drygt 220 meter. Puh. Kanonväder fick vi i alla fall, och på vägen ned lade vi oss på en stor sten och lyssnade på skogens ljud i gassande sol. Underbart!