Foten höll, jag vågade mig till och med på lite lugn joggning! Inte helt utan att det kändes dock, men efter ett par hundra meter försvann värken så det slutade med att jag joggade tre kilometer, de resterande sex fick det bli rask promenad. Skynda långsamt, som man brukar säga. Gissa om det kändes fantastiskt att få röra på sig igen! Återstår bara att se hur fotledssituationen utvecklar sig till i morgon. Jag håller tummarna för att det är nu det vänder, jag har saknat motionen.