Såja, nu börjar det likna något! Trots paltkoma (?) efter en mastodontportion makaroner och köttfärssås, och en hjärna som kändes i skick som det sistnämnda, tog jag mig ut för lite motion. Och inte så lite heller. Äsch, tänkte jag, nu när jag ändå kommit mig ut så är det väl bara ta tag i eländet och göra det ordentligt. Så jag tog spångarna runt + lite till. Det blir cirka en mil plus minus litegrann.

Men oj vad det känns i benen att det var ett tag sedan jag var ute sist. Gick bra till de sista 1½-2 kilometrarna. Mina ben blev tunga som bly och höfterna(eller kanske höftböjarna?) började tjeta. Jag sprang förstås inte hela vägen, säkert inte ens halva, men jag vill sätta upp realistiska mål. Nu så här i början får det räcka med att jag faktiskt bara tar mig ur och fullföljer aktionen. Resten tar vi sen. Nångång.

Nu blir det lite stretch och sedan en välförtjänt och välbehövd dusch.