Jag och Macke låg och diskuterade ett sängköp när vi kom till den punkten att välja färg. Macke vill ha en sandfärgad, jag tänkte mer praktiskt; i och med att vi har en svart katt kanske en något mörkare säng varit mer passande. Då säger Macke: ” Men vi kan ju inte välja säng efter Torsten. Sängen kommer ju överleva honom flera gånger om.”

Ridå.

Sakta i backarna! Torsten är ju rena rama ungdomen! Bara… Få se. Snart elva år gammal…

Och där kom ridån igen.

Bara tanken på att han inte kommer att finnas i hela mitt liv gör ont i hela bröstkorgen. Ni vet så där djupt som till själen, om den nu bor någonstans i torson.

Fina, knasiga lilla katt. Snälla häng med i tio år till!