Känslan när man provat igenom hela sommargarderoben och kan konstatera att all träning inte varit förgäves – behöver väl kanske inte säga att det känns helt fantastiskt! Egentligen har mina ambitioner varit väldigt små: Börja röra på mig. Ingen ändring av dieten, inget snålande på onyttigheter. Och ändå sitter sommarkläderna tio gånger bättre än förra sommaren. Jag kan nästan sträcka mig så långt som till att påstå att jag tappat en hel klädstorlek.

Och som om inte det var tillräckligt bra har jag vunnit en massa andra bra saker. Flåset framförallt, men också en starkare rygg, mer tonade ben, jag har blivit piggare och sist men inte minst: fått in träningen på rutin. Det är en jävla egoboost när man också märker att pulsen är lägre än när man började. Det kan bara betyda en sak – mitt hjärta är starkare nu än innan jag började träna. Då kan väl alla klädstorlekar i världen slänga sig i väggen.

Nu hoppas jag på ett snabbt tillfrisknande från förkylningen så att jag får bege mig ut i löpspåret snart igen. Och fortsätta vara en sundare människa än igår.