Den i särklass bästa investering jag gjort på väldigt länge är hängmattan. 100 kronor, bättre begagnad och borde dateras någon gång på sent 70-tal av färgen att döma. Så ful att den blir söt, men alldeles funktionsduglig och farligt inbjudande där den hänger under en frodig björk på bakgården.

Säsongen för en hängmatta införskaffad i början av augusti är ju inte särskilt lång, men om man inte är rädd för att klä sig och tar med sig ett täcke går det alldeles utmärkt att hänga även när eftermiddagen övergår till kväll. Som nu till exempel. Jag tog med mig en god bok, men egentligen behövs inte ens det. Det finns mycket att titta på i trädtopparna, och mycket för näsan att utforska. Bara stanna upp och njuta.

En del har det bra. Andra bättre. :)

Bakgårdsfesten i Glommersträsk gjorde mig inte besviken i år heller. En riktig favorit i repris. Håller tummarna för att det blir en årligen återkommande tradition att kunna se fram emot. Ni vet, mysigt folk, mysigt väder, mysiga soffor under bar himmel och mysig trubadur varvat med discodunk. Det kan liksom inte gå fel!

Det är bara dag två av renoveringen och den har redan knäckt mig. Jag har något som känns som växtvärk i benen efter att ha stått upp mer eller mindre hela dagen. Tur man är stadigt byggd.. Haha!

Väggen är i alla fall riven, gipset sitter på en annan vägg, alla skarvar är spacklade, golvet är slipat, elkablar omdragna. I morgon påbörjar vi läggningen av det nya golvet. Ska bli så kul när allt är färdigt! Tassavtrycket i spacklet är Torstens bidrag till renoveringen. Han var egentligen instängd på övervåningen, men måste ha smitit ned när vi var på återvinningsgården. Snacka om busted!

Fixade dessutom alla papper idag med banken. Nu är huset vårt, på riktigt! Vi skålade med dyr champagne för att fira. Jag var osminkad och klädd i dammiga mjukisbyxor. Fint skaré vá! ;)

Min första sommarsemester börjar idag. Fyra oplanerade veckor har jag framför mig. Känns helt osannolikt och jag har extremt svårt att slappna av. Men det släpper väl förhoppningsvis i sinom tid.

Jag inledde i alla fall ledigheten med ett dopp i jacuzzin och en kall bärs. Because I’m worth it!

Känner ni ångesten i teglet?

Av alla människor jag har förmånen att möta i mitt jobb, finns det vissa ansikten som liksom fastnar lite extra på näthinnan. Den här mannen hittade jag på en parkbänk i solen, och det var precis som att han suttit där och väntat hela sitt liv på att jag skulle dyka upp så att han skulle kunna berätta sin historia för mig.

Precis det gjorde han. Och lite till. Lustigt vilka möten man kan gå miste om bara genom att hålla sig inom ramarna. Han hade ju kunnat sjasa iväg mig, vägrat prata med en journalist och fortsatt titta på människor i sin ensamhet. Men han delade med sig. För det förblir jag honom evigt tacksam.

Arvidsjaur såg chockat på när molntäcket sprack upp och en sol uppenbarade sig. Hur skulle man nu bete sig? Jag var skeptisk till en början, förstås, men vågade mig så småningom ut på terassen på jobbet. Smög av mig t-shirten. Varmt. Bytte byxor till shorts, fortfarande aningens skeptisk. Hett. Jobbade färdigt för dagen – fortfarande sol! Wtf! Hämtade handduk och kudde. Lapade ivrigt sol, så ivrigt att jag somnade. Magiskt.

Sen styrde jag och Inaas mot Prästberget för en bergbestigning light. Nog så jobbigt, men det är ändå något speciellt med att klättra upp på toppen och stå och blicka ut över det man erövrat.

Också käk på det. Och bio. Nu släpper jag ned ridån.

Inlandsbanan levererar och jag fattar nu varför jag alltid tänker att jag nog gillar att åka tåg – för att det är helt underbart! Se bara så vackert det är, mitt Norrland.

Nu är det sängen som gäller, för i morgon går tåget tillbaka 06.50. Upp i ottan, alltså. Jag kan i alla fall starkt rekommendera vandrarhemmet på Gällivare camping. Riktigt fräscha rum till vrakpriset 270 kronor per natt för dubbelrum. Ingår dessvärre inte sänglinne, men det är hur som helst ett sjukt bra pris!