Tänk att idag är första gången i mitt liv som jag stått på en snowboard och arbetat samtidigt. Inte alls en sån tokig kombination om ni frågar mig. Håll utkik i morgondagens Piteå Tidning eller Norran så får ni se vad jag har haft för ofog för mig idag. :)

Min eufori för att skriva lägger sig inte. Det är så förbannat kul att jag knappt vet vart jag ska ta vägen!

Utsikt från Peljekaise i Jäckvik. Mycket fint!

Nu ska jag pallra mig hemåt för lite middag. Vad händer sedan?

Jag måste bara avslöja att det inte alls blev någon promenad för att handla popcorn igår. Jag körde bil. Fy fan vad jag borde skämmas. Jag får ta igen det på något vis.

Första dagen på praktiken blev en förhållandevis lugn dag med lite planering, prat och kaffe. Vi hann även med en intervju på eftermiddagen, men skriva det gör vi i morgon. Jag kunde inte ha fått en bättre handledare. Han är glad, trevlig och svarar tålmodigt på alla mina dumma frågor. :)

Jag är så peppad på att börja skriva nu när jag har så många idéer!

Nu är det inte långt kvar till min 25-årsdag. Så här när man bara säger att jag blir 25 så känns det inte så gammalt. Men jag antar att mamma inte känner likadant. Det är tjugofem år sedan jag såg ljuset för första gången. Eller, nej det var faktiskt natt när jag föddes. Efter nio månader i magen kom jag skrikandes till världen, och så har det fortsatt. Kanske inte skrikandes hela tiden, men nog hörs jag om jag så bara vill!

Jag skulle vilja kunna säga att jag har filat på alla mina sinnen och att jag nu äntligen nått peaken på livet. Men incidenten i snöhögen i morse, när jag skulle gena till bilen och försvann i snödjupet, tyder på att jag fortfarande har mycket kvar att lära. Min motorik i övrigt kan jag väl inte klaga på, men jag skulle definitivt inte vilja förlora min högra arm när min min vänstra är i det närmsta

värdelös. Ja alltså, den fyller väl sin funktion, men utan den högra skulle den vara hjälplös. Jag testade att skriva mitt namn med vänster hand för nån vecka sen, och resultatet var oroande dåligt.

Jag undrar om jag fortfarande om 25 år är samma fia som jag är idag. Med tanke på alla steg i livet man gått igenom hittills alltså. Jag minns när jag fortfarande kunde finna något underhållande i en snödriva. I sex timmar i streck. Eller för att inte tala om när man kunde hänga på en gräsmatta hela dagen utan att bli det minsta uttråkad.

Men kanske är det så att det går baklänges efter 25? Man brukar ju jämföra spädbarn med gamlingar på ålderdomshem. Blöja, mata, rulla i vagn. Hemska tanke.

Nåja, det var lite funderingar kring hur vi åldras. Nu blir det en dusch och sen, ja, ska jag väl fortsätta hänga framför TV:n. Älskar The dog whisperer! :D

..när man har en fru som städar?

Städning inför uthyrning av lägenheten är aldrig roligt, men otroligt behövligt emellanåt. Macke har dock lyckats tajma in en innebandymatch i Luleå idag, så jag har städat alldeles själv halva dagen. Egentligen lite skönt för jag har en tendens att bli på dåligt humör när jag städar. Typ när dammsugaren trasslar in sig i sladden eller så. Tror inte jag kan komma på något mer enerverande just nu.

Å när man är så där duktig som jag är idag så tycker jag att man gör sig förtjänt av skräpmat. Det blev chickensticks på Frasses. Egentligen inte hälften gott som en pizza, men det tog för lång tid för att ens vara värt väntan. Jag förstår inte varför jag ska ensvisas med att äta på Frasses när jag gång på gång blir lite halvbesviken.

Jahao, nu ska jag återgå till dammsugaren, för någon skurkäpp har jag tydligen inte. Macke kastade bort den sist han skurade!

Städtant. Inga finnar här inte! :D

Jag kan nog inte nog många gånger upprepa hur bra Donkeyboys ambition är. Inte minst att städa till!

Nu kära vänner ska ni få höra! Min älskade man har gjort mig en ny blogg! :D Jag kommer att berätta när den tas i bruk och vart ni ska läsa framöver. Trots att blogg.se gett mig många timmars sysselsättning och mycket glädje så är jag ganska glad att lämna det också. Det har krånglat för mkt för att vara hållbart i längden.

Igårkväll firade vi Jenny Stills födelsedag med att dricka en öl på B4. Mycket trevligt, och jag fick en och annan bild därifrån som kommer här nedanför.

Sofia är så jävla snygg i hennes nya hårfärg! Jag önskar bara att jag skulle passa i röda toner, men jag får helt enkelt acceptera mitt öde. :)

Som ni kanske ser så har ”hudsituationen” i mitt ansikte förbättras avsevärt och ingen är gladare än jag. Jag förstår verkligen att folk med grav acne kanske inte alltid tycker att livet är så jävla kul.

Idag blir det lite research om min praktikplats, lite packning och sedan efter jag fått bilen igångkablad så styr jag kosan mot inlandet. Nu dröjer det 7 veckor innan jag åker tillbaka. Känns helt overkligt!

Klokt sagt av en vis man och det får sammanfatta helgen i Arjeplog som nu går mot sitt slut. Lite bilder och sen blir det en välbehövd dusch!

Haha. Sorry Annica, men dom där får du bjuda på. :D