Vilken kväll det blev igår tillslut! Jag som hade tänkt bojkotta hela hamnfesten och stanna hemma. Vilken tur att jag inte gjorde det. Träffade skitmycket trevligt folk att surra med. :)

Betongkepan på idag. Eller snarare en vit mössa. Världens bästa dessutom. Ärligt så har jag mått ganska bra,  det är bara skönt att få gnälla lite när man är bakis. Men nu är det slut på dumheterna ett tag framöver igen. Jag har haft många vita helger i sommar och jag måste medge att det varit riktigt skönt.

Nedräkningen för Kreta har officiellt börjat. 11 dagar kvar, sen ligger vi i varsin solstol och lyssnar på vågskvalpet. Ååååååh! Så överjävligt underbart som det känns alltså!

Idag: 4,5 kilometers löpning (eller joggning om vi ska vara helt korrekta) utan att promenera! Jag gör framsteg, och det är så otroligt motiverande att fortsätta när man märker skillnad. Men en sak har jag kommit underfund med. Min dagsform beror helt och hållet på vad jag äter, när jag äter och hur länge jag väntar innan jag springer efter maten.

Igår åt jag en sen lunch kring 14-tiden. 18.00 drog jag ut på en runda och fick ge mig efter 3,5 km lunkande/ promenerande när det helt enkelt inte gick mer. På tok för lång tid efter maten tydligen. Idag gick det som sagt bättre. Sen lunch/tidig middag toppade jag med två smörgåsar en halvtimma innan löpningen 19.00. Gick som en dans! 

Räknat ut att jag har ett snitt på 6,4-7 minuter/km. Fortfarande alldeles för långsamt, but I’m getting there!

Efter träningen hoppade jag i duschen och gårnatten premiärsov vi i båten på Hornavan. Underbara underbara natt. Trots att jag inte sov särskilt mycket så låg jag mest där och var lycklig över att äntligen ligga där. Fantastiskt. Släng er i väggen yogafreaks!

Under mina två lediga dagar har jag i övrigt:

– Tvättat 6 maskiner
– Plockat lite hjortron
– Renbäddat sängen
– Städat ur en garderob
– Dammsugit
– Bakat bröd
– Solat (!!!!)
– diskat

Ledig? Haha, vad är det för något?

Jaha, så var NATO i Sverige, redo för att släppa sina bomber på svensk mark och öva inför kommande dödande. Det låter så dramatiskt när man tänker på det så, men till syvene och sist så är det väl just därför de är här. Hörde hela spektaklet på radio idag och funderade över om jag kanske borde ta ställning för eller emot, men insåg efter ett kort resonemang att saken nog inte är så enkel. Man kanske borde prata med någon bildad innan man tar ställning i en sådan stor och invecklad fråga.

Tills dess går mina tankar mest kring hur stor sannorlikheten är att något går snett. Rätt vad det är kanske det dimper ned en bomb i Arjeplog och spränger bort hela skiten! Snopet! Fast jag antar att man inte övar med skarp ammunition? Eller? Åh, tänk om jag inte tänkte så jävla långt jämt.

Så. När jag ändå inte ska ta ställning i några livsavgörande frågor just idag så tänkte jag ägna en halvtimma eller två åt löpning. I regnet. Jag sitter och tittar på pros and cons för tilltaget och måste medge att consen är i majoritet.

PROS:
1. Jag kommer att känna mig som en bättre människa när jag är klar
2. Det kan kännas uppfriskande och svalkande med ett stilla strilande regn
3. Jag behöver inte ha dåligt samvete för min svullkväll igår.

CONS:
1. Mina nya löparskor kommer förmodligen att bli förstörda på den blöta barkbanan
2. Jag hatar att bli blöt annat än när jag planerat det. (bad, dusch)
3. Min löparkompis spinger på annat håll ikväll
4. Det finns otäcka djur efter elljusspåret.

Se! Allt talar för att jag ska stanna hemma, eller hur?

Ja det kanske är på sin tid att uppdatera den här gudsförgätna bloggen. En torka på 5 dagar har faktiskt varit lite skönt, har så helvetes mycket att stå i så jag hinner inte. Eller jo, i ärlighetens namn så skulle jag nog hinna, men jag prioriterar annars nu under sommaren.

12:e arbetsdagen i rad har just passerat. Nu blir det grillad korv och sallad till middag och senare kanske lite städning. Men bara kanske. Jag behöver min vila också.

Annars är det väl inget nytt under solen. Jag har klippt mig själv (!) och känner mig som en bättre människa och fått lite – med betoning på LITE – färg på benen. Och så var det med det. Ja just det ja, jag har köpt ett par zebrarandiga skor också. :) Allt som det ska med andra ord.

klipp klipp!

Hur många stenar ska man behöva vända på innan man hittar orken? Kanske dags för ett besök på vårdcentralen för lite provtagning, så här orkeslös ska man inte vara för jämnan. Det är inte brist på motivation iaf. Jag går alltid omkring med någorlunda ljusa tankar om saker jag ska hinna med att göra, men det slutar allt som oftast med att det inte blir av. (Och för guds skull, NEJ! Jag är INTE gravid. Herrejesus, folk verkar kunna associera vad-som-helst till graviditet nuförtin. ”Har du ont i huvudet? Du är väl gravid!” ”Du borde kolla upp den där magvärken, du kanske är gravid?”) 

Oj, det blev en avstickare. Idag var iaf  inget trötthetsundantag. Dammsugaren står fortfarande i förrådet och disken på diskbänken. Fönstrena förblir oputsade och någon målning av någon cykel blir ju inte förrän jag hittat en.

Jag har förresten spottat en på mitt bostadsområde. Den står så bra till att jag precis bara behöver vrida på huvudet så ser jag den från mitt köksfönster. Något som ser ut att vara en himmelsblå gammal Crescent med böjd ram. Precis en sådan som jag letar efter! Kanske något glanslös men med alla åren på nacken så är det förlåtligt. Jag vet vilka underverk man kan göra med en sorgsen och sliten cykel. Men lite beslutsamhet och målarfärg så är saken biff. Men hur kommer jag i kontakt med ägaren? Och hur får jag ägaren att sälja cykeln till mig? Några förslag?

Jag behöver en gnutta tur, lite energi och ytterligare en sovmorgon.

Tror ni att jag blev uppstramad? En anti-ageing mask i all min ”desperation” och jag såg minst tio år yngre ut. haha.

Åh, fantastiska fantastiska Sex and the city! Premiären av 2:an lämnade mig inte besviken, precis som jag visste att den inte skulle göra. Jag behöver den där glamouren. Den lilla lilla glamourklicken i mitt liv. Men den är ack så viktig! Å jag veeeet att det bara är på låtsas, och att mitt liv aldrig kommer att se ut sådär. Men ni kan inte beröva en tjej hennes drömmar.

Visst, den var lite over the top ibland, men det var ju inget jag inte redan visste när jag klev in i biosalongen. Så underbart, så tjejigt och så fulländat! Jag önskar bara att jag ägde deras garderober.

Kvällen till ära stapplade jag osäkert och vingligt iväg på mina stilettklackar. Precis som jag längtat efter. Och ett par kritvita och mindre glamorösa ben såg sitt ljus för första gången på ett halvår under en röd smällkaramell som jag fått låna av Lena. Allt var perfekt och så känns det fortfarande. Nu ska jag ta en snabb dusch och somna med ett leende på läpparna.

Underbara dag.

Jag. Är. Färdig! Och lyckan är förstås fullständig. Här har ni resultatet av hårt slit, sömnlösa nätter och många svordomar.

Redigering är inte min kopp te, men den här gången är jag faktiskt lite nöjd med vad jag presterat. Orkar man bara sätta sig och pillra så blir det ju något tillslut.

Lite mer bilder från kameran. Längesen jag tömde den. :)

Gud. Jag blir trött av bara tanken. Jag är lite irriterad idag men det går över. Mina naglar är rosa, bara en sån sak!

Men var är solen när jag behöver den? Allt blir som så mycket lättare när det är varmt och skönt ute. Nu – tillbaka till verkligheten och skrivandet.

Journalisten i mig har vaknat! Om än det blev en sovmorgon så är jag på benen igen och jag är redo för att ta tag i mitt specialarbete. Äntligen.

Igår satt jag på en fjälltopp i bara linne och spanade  ut över vidderna. Solen gassade, det var säkert 15 grader varmt och sista skoterturen för i år är därmed avklarad. Återkommer med bilder senare, måste jobba vidare.

Lite piggare. :)

Precis när jag tror att jag kommit över alla tantfasoner så hittar jag min bakmaskin. Undangömd bakom brödrosten står den och skäms. Inte använd på flera månader. En plötslig lust att experimentera kom över mig. Det blir nog en fralla i eftermiddag. :)

Vad kan bli mer bekvämt än att hälla i alla ingridienser, trycka på en knapp, vänta 3 timmar och sedan luktar det nybakat? Dessutom har jag hållit mig ifrån allt vad korsord heter på sistone, så det borde vara helt lagligt att baka nu! Fler vuxenpoäng har jag fixat mig genom att börja pensionsspara. haha. Jag ger upp.

//Tant Fia

Livet har varit roligare. Febern dock påväg neråt efter en painkiller.