Alltså. Det här med rostfritt. Låt mig göra ett förtydligande. Passar bra till diskbänkar, fläktkåpor och eventuellt ett kylskåp eller en frys. Men inte en toalettstol. Den här förhållandevis nya klosetten går nog till historien som Arjeplogs, för att inte säga världens, ocharmigaste toastol och finns att beskåda på Nellys café. För direkt tankarna till kräk och fyllecell. Inte för att jag någonsin behövt sova ruset av mig i en sådan, men jag jag antar att det är så här toaletterna borde se ut på sådana institutioner.

Missförstå mig rätt. Jag uppskattar att möjligheten finns att kasta vatten på vårt enda kafé om så skulle behövas, men jag förstår mig inte på valet av toastol. Vad är det för fel på en helt vanlig och traditionsenlig vit? Fråga mig inte varför, men jag känner ett starkt obehag mot rostfria toaletter.

Andra färger som inte passar på toalettstolar:

Militärgrön
Svart (sådana finns på Harrys.)
Senapsgul

Bojkottade zumban ikväll och begav mig till gymmet istället för tredje dagen i rad. Köpte ju månadskort i måndags, dessutom var jag sugen på att ge crosstrainern en ärlig chans efter att ha kommit på igår att den faktiskt inte var hälften så gräslig som jag hade föreställt mig. Och nog gick det bra alltid! Sammanlagt blev det 40 minuter. 20 som uppvärmning, sen lite styrketräning och sedan avslutade jag med 20 minuters cross. Kändes ytterst tillfredsställande att ta igen sig i bastun efter det lyckade passet. Var helt sjöblöt av svett!

Min första vecka som heltidsjournalist börjar lida mot sitt slut. Dagarna bara rinner iväg, och som jag sagt tidigare – I was born to do this. Iväg på äventyr till Slagnäs i morgon, sedan blir det skrivardag på redaktionen på fredag.

Min lunch. Ser mer bedrövlig ut än den smakade, men finns det något mer osexigt än matlådor? Fast orkar man inte ens hälla över innehållet på en tallrik, ja, då får man helt enkelt skylla sig själv.

Ja, jag kör tydligen vidare på det här senapsgula temat. Idag ser jag ut på det här viset. Men hallå, vart tog solbrännan vägen? Det gick beklämmande fort att skrubba av sig den Thailandsresan…

Så fick man äntligen testa den nya playlisten på löpbandet. Inte kul. Det var som att börja om från noll igen. Ingen ork, inget flås. Men motivationen finns, och glöden. Och inte var det låtarna det var fel på… Lunginflammationen som härjade i min kropp förra veckan har verkligen satt sina spår.

Nåja, inte klappa ihop i något depp nu. I morgon tar vi nya tag, någon gång ljusnar det ju! Och om inte annat kan jag ju alltid sitta och vara nöjd med mina senapsgula kalasbyxor. Tack Gud för att jag blev tjej! Det hade verkligen inte varit kul att meja ned en pung i det här tajta fodralet.