Plockade fram en bild jag tog på min rygg för ungefär två månader sedan. Tog sedan en likadan för att se vad som hänt med kroppen under tiden jag inte tränat. I början av graviditeten orkade jag helt enkelt inte. Illamåendet avlöstes av en migränliknande huvudvärk, så under ungefär en månad var jag mer eller mindre sängliggande så fort jag kom hem från jobbet.

Med facit i hand kan jag ju bara konstatera att det har hänt en hel del! I stort sett alla muskler har försvunnit, och jag lyfter inte ens i närheten av lika tungt nu som jag gjorde i vintras. Men som någon klok människa någon gång sa – jag är gravid, inte döende. Bara ta sig själv i kragen och kämpa vidare med träningen.

Det blir förstås med ett annat fokus, mer friskvårdsinriktat än just för muskelbyggandets skull. Jag har som bekant en dålig rygg redan från början, och att bära ett barn lär ju bli en riktig påfrestning. Fokus kommer därför att ligga på rygg – såväl nedre som övre, axlar, bröst och bål. Jag kommer också att träna ben i den mån det går. Just nu går det alldeles utmärkt!