Känslan när man klickar på skicka och med det lämnar ifrån sig ett nyhetsjobb som varit en följetång sedan början av förra veckan. Obetalbar. Och det bästa av allt, i morgon när jag slår upp tidningen kommer belöningen. Och kicken. Det är lite som lilla julafton att se vad respektive tidning gjort med materialet och hur de tänkt grafiskt när de ritat sidorna.

En filosofisk tanke slog mig förresten idag. Vet inte hur eller varför, men jag kom på att hur fullt ett hjärta än kan tyckas vara, finns det alltid plats för vänliga människor. Spelar liksom ingen roll hur många gånger man blivit sårad och lovat sig själv att stänga hjärtat för allt eventuellt inträde för all framtid. På något vis lyckas man alltid göra plats. Man makar undan de trasiga bitarna, arkiverar dem som hopvikta mjölkpaket, lägger på hög och gör allt man kan för att glömma dess existens. Och så börjar man bry sig igen. Det är fint tycker jag! Man kan ju inte veta i förväg vilken frukt som är rutten inuti.

Så. Slut på filosofin och dags att sova. Men först tre låtar alla borde lyssna på åtminstone en gång.

1. Donkeyboy – cityboy
2. Fun. – we are young
3. Urge overkill – girl, you´ll be a woman soon (Måste bara älska Quentin Tarrantino för hans filmmusik. Magisk!)

För övrigt måste jag bara säga en sak. Information är oftast bra, men var inte det här att gå till överdrift? ”Det rör sig fortfarande om mindre delar, det är inte några kroppar som hittats.” Wtf? Hur mår jag eller någon annan bättre av att veta hur stora delar kvarlevor man hittat från fem militärer som exploderat tillsammans med ett plan i en krasch? Herre min Jesus.

Har varit ute på uppdrag idag, känns inte allt för tokigt att lägga iväg med bilen upp efter Silvervägen när det är sånt här underbart väder. Man blir nästan lite sugen på att kuppa och inte vända hem igen, men så kan man ju inte göra. Någon ledig och vacker dag ska jag dock ta mig tid att köra över till Norge, vägen dit är så vansinnigt vacker alla årstider. Märkligt hur landskapet förändras med ens man passerar gränsen. Lite som att komma in i Sagan om ringen – kuperat, mäktigt och hisnande vackert.

På tal om något helt annat så testade jag min första Skyr i söndags. Naturligt proteinrik yoghurt från Island. Tänkte mig att den kanske skulle kunna passa bra till efter träning, men ser till min fasa att den innehåller fem procent socker. Why? Varför förstöra en kanonprodukt med att tillsätta onödigt mycket sötningsmedel? (jag som inte ens gillar jättesöta saker.) Blåbär var i alla fall dubbelt så god som vanilj, mindre söt och trovärdig blåbärssmak. Ganska tjock i konsistensen, ganska mättande och känns lyxig. Kan tänka mig den som lyxmellanmål någon gång om sänder. Synd på sockret bara.

Vad säger ni? Har ni testat Skyr?

Marknadshelgen är över, och det enda vi kan göra nu är att titta på bilderna från roligheterna och längta till nästa år.