Isn’t he adorable? ;)
Tuna är en amerikan med världens största överbett, och han flyttade in i mitt hjärta samma sekund som jag såg en bild på honom för första gången. Helt underbar! Följ hans husse på Instagram du också och få dig ett gott skratt varje dag!
Hon kallar sig Tunameltsmyheart.
Lite piggare idag, men hostan om nätterna gör mig galen (och förmodligen Macke med…)
Med tanke på utgångsläget i måndags med febern, halsontet och tyngden över bröstet trodde jag att jag kanske skulle vara sjuk ända till årsskiftet, så ett tillfrisknande på bara ett par dagar är ju mer eller mindre att se som ett under.
Det blev en enkel sidofläta och snelugg idag. Till det en kofta jag köpt i Thailand med små blåa hjärtan på. Gulligt så det förslår!
Håller förresten på med ett litet projekt. Eller. Nä. Stort. Kanske berättar vad det är lite senare. :)
Jag har den mest lojala kompanjonen. Inte ens när jag är sjuk, luktar illa, tycker synd om mig själv och är jättetråkigt på alla sätt och vis viker han från min sida. Nej, vapendragaren rullar över på rygg, spinner och tar en tupplur och väntar på bättre tider.
Som jag älskar denna Torsten alltså!
Håll tummarna för ett snabbt tillfrisknande. Jag vill ju inte använda hela min lediga vecka till att ligga i sängen.
..det som krokigt ska bli! Jag spår en lysande framtid för denna unga dam, Mackes brorsdotter, som är den enda i min närhet som verkligen förstår vikten av fina naglar. Detta är hennes mammas verk, och det var det första hon visade upp idag när vi träffades. Mäkta stolt. :)
Så himla roligt, hon lägger verkligen märke till om mina naglar är målade och vill gärna ta en närmare titt. Lilla skrutt!
Bättre än så här blir det inte med 30 minusgrader utomhus och en brutal förkylning. Klarade i alla fall sången på dopet på förmiddagen trots vissa svårigheter med sångrösten.
I morgon kväll får jag sju dagar ledigt.
Hang in there!
Lite unik tycker jag mig ändå just ha fått rätten att känna mig, åtminstone om man ska lita på vår gode vän Wikipedia och vad han har att säga om gröna ögon:
”Endast 1-2 % av världens befolkning har gröna ögon. Färgvarianten förekommer främst hos människor med keltiskt eller germanskt påbrå, och till en mindre grad i vissa länder i Sydeuropa (Portugal, Grekland, Italien, Spanien). Sett till befolkningsandel är grönaktiga irisar vanligast förekommande i Kroatien och på Island. Gudomligheter i grekisk och kinesisk mytologi avbildas ofta med gröna ögon.”
Så vitt jag vet har jag inget keltiskt påbrå, ej heller har jag några nära släktingar i Krotien eller på Island. Det blev nog bara så här.
Min bruna fläck i det vänstra ögat verkar för övrigt ha vuxit med åren, och rätt vad det är har jag kanske ett brunt och ett grönt öga. Vore ju nästan löjligt rättvist när min far har gröna ögon och min mor har bruna.
Allt prat om ögonfärger leder mig osökt in på en av mina absoluta favoritlåtar för tillfället, men bara för säkerhets skull vill jag poängtera att jag inte på något vis är självgod eller ser det som någon personlig hymn. Joe Purdy, mina vänner. Leta upp låten Balcony/Green eyes med honom och njut av stunden.
Den stora och ytterst deprimerande delen med en begynnande förkylning; ingen ork, huvudvärk, ingen motivation och ingen ork. Vad hände? Det gick ju så bra med träningen! Och jag som tagit personligt rekord i tid sedan sist jag var förkyld. Det måste ha varit någon gång i höstas.
Ingen träning ikväll alltså. Jag lyssnar på kroppen och ägnar mig åt diverse inomhusaktiviteter såsom nagelfix och disk.
Ååååååhh!!!
Kan det vara så att första vårdagen kom redan andra februari? Tveksamt, men solen värmde (om än blygsamt) i ansiktet i skidbackarna idag. Magiskt väder och fantastiskt före på Galtis.
Jag bor på en av jordens vackraste platser. Och så är det.
Sann lycka är att vid extremt allvarlig mensvärk mot alla odds hitta en hel karta Ipren. Ni som inte upplevt det kommer aldrig att förstå.
Bortsett från att jag mår sämst i världen så är det ganska bra. Solen lyser och Galtis väntar på mina slöa stålkanter. Efter lunch tänker jag utmana skogen och snödjupet, men en sak i taget. Först 30 minuters ryggläge så värktabletten får börja verka.
Aj.
Nog har jag ju världens största och ondaste finne på näsan idag! Astronomisk! Får man ens finnar på ett bra och diskret ställe någon gång? Tveksamt. Nåja, den bjuder jag på, det är ju trots allt snart helg. :)
