FAN! Här har jag suttit och plitat ned värsta långa och givande inlägget, och när jag trycker på publicera så försvinner skiten. Man kan få verkligen få hjärnblödning för mindre!
Happ. då är det väl bäst att jag försöker börja om då.
Efter en sömnlös natt med veckans rethosta har jag tagit mig igenom en sömnig och lång dag. Källkritiken på förmiddagen tog nästan knäcken på mig. Jag halvsomnade i min sjukt bekväma kontorsstol till tonerna av ett radioprogram på P1 innan jag snäppet senare gjorde en stark comeback med en ännu starkare kopp kaffe. Okej, det var en lögn, jag dricker mitt kaffe 70/30 så det var en grov överdrift att det på nått sätt kunna beskrivas som starkt. Det lät bra iaf. haha.
Eftermiddagen ägnades åt ett gammalt avsnitt av Uppdrag granskning. Det handlade om ett efterblivet par som fått barn och strax därpå så blir barnet tvångsomhändertaget av socialen för att föräldrarna anses oförmögna att ta hand om det. Dokumentären var väldigt känslomässig och jag hann med både en och annan svordom. Naiv som jag är så sväljer jag allt med hull och hår, men efter en kort diskussion kunde vi snabbt konstatera att här låg en hund begraven. Det fattas fakta och det känns vansinnigt hårt vinklat. Jag tänker inte gå in på detaljer, men väljer ni att se det avsnittet så kan jag rekommendera ett par starkt kritiska glasögon på snoktippen.
Idag fick vi även en gruppuppgift som ska redovisas på fredag. Därmed gick min efterlängtade hemresa på torsdag helt åt stöpet. :/ Vad gör man? Vi ska iaf skriva artiklar kring kultur/idrott/föreningsliv/nöje. Jag har ett möte inbokat i morgon 9.00 med en biodlare från biodlarföreningen. Jag ska sätta mig ned nu och förbereda frågor till intervjun och fundera på vad jag vill ha ut av den. En burk honung kanske? :D
Jag skulle behöva en kaffe för att fokusera, men jag vill absolut inte äventyra mina chanser till en god natts sömn.
Fia